Först...........TACK!
ni förstår inte vad lyckliga vi blir över alla fina ord och det fina välkomnandet av en ny liten människa.
Ett litet busigt mirakel.Klockan 10 på morgonen den 4/9 klev vi in på Danderydsförlossning.
Frågetecknen var många och vi var oroliga över ett det stundande vändningsförsöket.
Just denna dag var det många förlossningar och de rådde ett litet mindre kaos på sjukhuset.
Klockan 12 kom en läkare som med hjälp av UL konstaterade att lilla bus bäbis låg med huvudet ned!
Lycka.
Hon bestämde sig för att sätta igång förlossningen och valde att ta hål på fosterhinnorna.
Eftersom Lilla bus bäbis inte hade sjunkit ned och huvudet stod högt så fanns en risk att navelsträngen skulle klämmas så nu blev det sängläge för att minimera risken och övervakning av hjärtljuden.
Eftersom det inte hände något, han sjönk inte ned som det trott så sattes värkstimmulerande medicin in för att få han att sjunka ned.
Värkarna kom och dosen av värkstimmulerande höjdes 4 gånger.
Klockan 18:45 skulle det göras en undersökning, då hade jag legat ned i 6 timmar och hade ont i höften och träsmak.
5 cm öppen och det kändes som TIMMAR innan vi skulle få se lillebror.
MEN så gick det som med tilde...hur snabbt som helst.
1 timme senare får jag en krystvärk.
BM hinner precis in på rummet och fånga lillebror som flyger ut på nästa krystvärk.
-Vilken kanonkula hör jag en av BM säga.
Alla var vi minst sagt förvånade.
Det hade gått galet snabbt denna gång med.
Otrolig lättnad, lycka och kärlek infann sig i rummet.
All oro släppte och vi fick mysa helt själva med den sötaste lilla killen.
Tänk, att allt gick så bra efter veckor av ovisshet och oro.
-Hej lilla Lillebror, vad vi längtat efter dig, vårt egna lilla busiga mirakel.
/ familjen
Å maman e som vanligt fylld av roliga ideer till fina foton;-)
