Hela familjen vill bara säga tack för alla lyckoönskningar och ord, sitter här å gråter.
Live från Danderys patienthotell med bärbaradatorn, tyvärr utan sladden till kameran så fotografier kommer.
En liten berättelse om den lilla bönan
Det var 2 trötta förväntasfulla föräldrar som begav sig mot Danderyssjukhus på måndag morgon den 9/7.
Väl där rådde ett kaos, avdelningen vi skulle skrivas in på fanns inte. Men det löste sig och vi hittat tillslut någon som visste vart vi skulle.
Vi blev inskrivna på förlossningsavdelningen num 6 och fick vet att det var fullt på den förlossningen vi skulle till, så vi fick åka hem några timmar och vänta ut läkaren som skulle kolla till mig.
Klockan 13:30 kom äntligen läkaren efter några akutakejsarsnitt. Hon hade läst våran journal och förklarde att igångsättningen kan ta tid och sluta i kejsarsnitt.
Undersökte och det var INGA tecken på att bönan ville komma ut. Hon låg högt upp och livmodertappen var stenhård.
Hur som så bestämde läkaren sig för att göra ett försök.
Satt in gel för att mjuka upp, hon hann bara sätta in de så började jag känna " mensvärk".
Nu började resan och vi fick förflyttas till förlossningen.
Alla var så gulliga och rara och positiva.
Det märktes att det läst min jornal noga och verkligen lyssnade på oss.
Klockan går och vi roar oss med att spela kort och prata. Känner att jag har värkar men det går segt fram.
Klockan 21:00 kommer äntligen läkaren. Det ska ta beslut om hur vi ska gå vidare då det inte tror något hänt;-)
-alla i rummet blev förvånade när de insåg att jag faktiskt öppnat mig 4 centimeter och att jag hade värkar.
Så det tog hål på fosterhinnan.
Efter det så lägger jag mig på sängen med en saccosäck. Värkarna kommer, det gör ont och jag är totalt fokuserad på att ta smärtan och andas igenom värkarna.
Det går bra, tänker bara att denna smärta leder till något bra och är snart borta;-)
Det mäter kurvan och sätter in värkstimulerande dropp.
Nu kommer värkarna tätare och tätare.
Barnmorskan hänger inte med riktigt, klockan 23:15 Säger jag till Richard att nu känns det annorlunda.
-Tror jag är helt öppen.
barnmorskan märker att jag får en krystvärk och ber mig sätta mig ned på golvet i en slags stol.
Det trycker på massa och på 3 krystvärkar är hon ute.
Hon föddes i framstupad kronbjudning med navelsträngen 1 varv runt halsen.
Jag får lyfta upp henne!!!
VILKEN lycka.
Så klockan 23:30 den 9/7 2007 kom bönan ut.
Hon vägde 3690g, 49 lång och 36 i huvudomfång.
Hon kommer nog bli blond;-)
Söt liten sakt med små händer och fötter å så runda lår!
Lycka lycka lycka.
All personal kommer och grattar och är så förvånade att hon kom så snabbt.
Det var de ingen som trodde.
Efter några timmar på rummet fick vi åka till vårat rum på patienthotellet.
Barnmorskan kramade om oss och sade att att hon var djupt imponerad vilken fokus jag hade under förlossningen och inte tog något smärtlindring.
Hon förstod aldrig riktigt att jag hade värkar inte heller hann hon med i krystvärkarna.
Jag som tyckte jag var tydlig.
Så nu tar vi det bara lungt.
Vi är så lyckliga över våran heta böna som bara sover och sover..
Vi njuter i fulla drag och hälsar till alla er.
Tack igen för grattis och lyckoönskningar det betyder massa för oss.
Puss på er
