Aj aj aj aj..Världens underbaraste lilla kille, han är så speciell på många sätt.
Gårdagen är bara ångest.
För en vecka sedan trillade han ner från skolans klätterställning. Han hade lite ont, men de var ingen fara sade han. Lärarna hade klämt och informerade mig om att den kan omöjligt vara bruten, för då skulle han skrika.
Det syndes ingenting på armen och jag tittade och klämde.
Han klagade lite i helgen att han hade ont, men sa även att det kändes bättre.
Fast jag märkte att han var lite tröttare, inte ville göra saker han brukar och att handen inte användes.
Men igår så åkte vi in till Astrid Lindgrens barnsjukhus..................
I väntrummet satt det ett 10 tal barn med armarna eller benen i bandage. Det fick värktabletter och AJJJjade sig.
Där satt även Lilla Leon, den modigaste killen i världen.
Vi fick Sitta och vänta, träffa läkaren, sitta och vänta, röntga, sitta och vänta och träffa läkaren.
5 timmar senare så går vi därifrån med armen i gips.
Den var bruten, rakt över.
Det var bara 1 barn som fick gipsa av alla dessa barn vi såg där.................
Jag har ångest och är lite chockad.
-Leon förlåt mig, men jag trodde inte att du hade brutit armen. Du måste ha haft väldigt ont.
-Mamma ingen fara, inte kunde du eller jag tro att den var av. Det är ingens fel Mamma.
Han är så klok och modig.
Lilla killen med bruten arm....
Vi gick och fikade, tog den störtsta prinsessbakelsen med en stor vacker ros. Han älskar rosen..
-Mamma du får den, för du är den bästa mamman man kan ha.
/mama
