
Tänk att få ha ett ställe någonstans dit man kan rymma när vardagen är för grå och trist.
Det finns massor med öde hus i det avlånga land, små gårdar som bara står och förfaller. Jag kan gärna ta hand om ett hus, vårda det ömt och bevara dennes liv och själ.
Vill kunna spring barfota, plåstra om små skrubbade knän, servera saft ur stora glastillbringare, diska under bar himmel, hänga tvätten ute och låta den fladdra med vinden, plocka blommor från ängen, plocka tomater från köksfönstret, bygga kojor i träden.
Tur att drömmarna är det sista som överger en.