Hon sitter där uppe och tittar på mig när jag tänder ett ljus, ett ljus på hennes födelsedag.
-Hurra min älskade ängel i skyn.
Jag slog vårat nummer hem, telefonsvararen gick på efter 3 signaler.
-Hej välkommen hem till oss lämna ett num så ringer vi upp, ha en bra dag!
Hur många medelande jag än lämnade så ringde hon aldrig upp. Av henne fanns bara en röst på en telefonsvarare kvar.
Hon fanns inte mer.
Idag har jag ingen att ringa, ingen som ringer mig.
Det är när hösten bäddas in i detta vackra färgfyrverkeri, kylan möter min kind som hennes dag kommer.
Idag skulle vi firat henne, åkt förbi och fått kaffe och tårta.
Hon hade tagit den lilla karamellen Filip ur mina armar och burit omkring på honom. Pussat Bönan i pannan och frågat Leon hur det går i skolan.
Hon hade varit så stolt över Leon som är så duktig , hon hade sagt att han inte hade ärvt det av mig;-)
Hade ringt henne nu på morgonen och sjungit -jaa mååååå hon leva...........
Tänk att alla dessa människor jag älskar så magiskt mycket får hon aldrig träffa. Alla småfolk här hemma som aldrig får se sin mormor, jag som inte har min bullmamma kvar.
Mamma du saknas oss ..
Det har gått många år sedan du gick bort, man har lär sig att leva med att du inte finns.
MEN Saknaden blir inte mindre.
Man har lärt sig uppskatta livet och inte ta något förgivet.
Sätter mig i soffan, barnen sover och jag får en liten stund ensam. Tar upp min telefon och tittar på den, nej inget missat samtal.. -Du glömde ge mig ditt nummer till himlen Mamma!
/åsa
Så ta dem inte förgivet, säg att du älskar dem.
