Mitt ord för året var TID-tid för mycket. Något som inte tar tid och som alltid är en som en del av mig är min kamera.
Att fotografera är en del av min vardag, kameran är något som alltid är med.
Det finns många olika projekt som handlar om att dokumentera, många människor som väcker ens tankar och får fart på ens kreativitet.
Blir inspirerad av att följa vågen, klicka mig runt bland massor av andra människors sidor och bloggar.
Långt innan jag visste vad scrapbooking innebar och vad det handlade om så dokumenterade jag, stort som smått.
Saker sparades, ingenting kastades.
Alla bär vi på en historia, alla har vi saker att dokumentera. Det är det scrapbooking handlar om.
Sedan kan man göra valet att göra det på sitt sätt, det finns inga regler.
-Det absolut ända jag har att säga om det är att -minsta lilla ord, ett foto..Dessa kan göra skillnad för framtiden. Även fast det bara står något litet eller är ett suddigt foto... Så är det något dokumenterat.
Jag har turen att ha en stor gammal resväska fylld till bredden med foton från min barndom, dessa fotografier är det ända som kan tala min historia.
För mig säger fotona en hel del, kan urskilja händelse och minnas saker vi upplevde. Fotona sätter fart på mitt förflutna.
Går tillbaka till min barndom, blundar och känner min mammas hand röra mitt hår.
När man har förlorat en del av dem som kan återge, människor som du levt nära. Det är då man förstår hur viktiga dessa minnen är.
Jag lägger ner min TID på att spegla familjens liv. Det spontana med kameran alltid nära.
Det skrivna orden är ord jag skriver ner på layouter, i bloggen, i olika word dokument.
Så därför har jag om 1 år 365 foton från året som gått
Tänk, jag vet att den lilla lilla raden min mamma skrev till mig 1 vecka innan hon gick bort -har varit en rad som värmt mig i vardagen.
"Åsa glömma aldrig att jag älskar dig"
Vill du se 354 dagar i bilder -från vardagen och tankar kring dessa foton. Kolla in min och andras bloggar.
tack diana för dina reflektioner det påverkade mig
