Jag har en samling. En dyrbar och stor samling, högar av känslor och kärlek.Det är alla dessa ögonblick jag samlar på
De små små stunderna, det där som bara tycks trillar bort från hjärnans databas.
Sådant som egentligen inte läggs på minnet.
Alla dessa stunder eller åtminstone en hög vill jag ha kvar att komma tillbaka till.
När man har förlorat dyrbara människor i sitt liv inser man att de små stunderna är det man vill minnas.
-De man vill rota fram i sin enorma databas.
Men tyvärr är det oftast filer man inte hittar.
Det måste inte vara perfekt, inga Måsten här inte!
Nix, huvudsaken är att man på något sätt memorerar.
För mig är det med kameran.
Fotografier får mig att rota fram händelsen, får mig att återkoppla till det där ögonblicket.
Fotot behöver inte vara perfekt...Ett foto är bättre än inget! Så snälla...glöm inte bort att dokumentera, stora som små ögonblick.
Ha inga höga krav. Ha inga måsten..Gör det till en
naturlig del av vardagen.Med dessa tankar och ord som kommer jag påbörja ett nytt projekt, det kanske kan hjälpa den som behöver!
Så jag kommer låta er ta del av den.
Jag Återkopplar snart:)
/åsa-minnes samlaren
En vanlig söndag, hemma. Vädret är grått och mulet. Vi har inga planer. Skönt att bara traska omkring i ett avslappnat lunk. Det känns som alla behöver de. Bönan leker med dockorna, Leon med lego, Filip utforska hoppgungan. En vanlig söndag som jag inte lagt på minnet, men nu kommer jag minnas den.
När jag ser fotot som berättar om denna dag...då återkopplar jag.
