-Mormor uthyres!
Stod det på lappen vid ingången till babysimmet.
Jag läste lite noggrannare
-"Nu kan du få hjälp av en mormor med att hämta barnen, baka bullar eller vad din familj har behov av -så att du kan jobba några timmar extra i veckan"
Det finns säkert ett behov för vissa familjer, men för mig blev det att möta meningen i vitöga.
Dubbla känslor inför detta entreprenörsskap.
Det finns något jag saknar, något jag aldrig kommer att kunna ge mina barn.
Det gör sig påtagligt ofta, det kan komma i perioder när jag önskar att mina barn fick växa upp med en mormor och morfar.
Inte för att baka bullar, hämta från förskolan eller för att läsa läxor med mina barn. Nej!
Jag önskar så innerligt att det fanns möjligheten att ge mina barn en del av min historia och en del av mig. Att få ge dem en bit av min familj, kärlek och värme.
Nu vet jag att min Mamma hade bakat bullar med barnen och varit så där bestämd med att det var hon som kavlade ut degen! För så var det när vi var små, mamma älskade att baka med oss -men på hennes villkor.
När barnen lär sig nya små färdigheter, eller när bönans bestämda humör hörs i hela trapphuset och Richard säger -Det där måste komma från dig! Ja då undrar jag och önskar att det gick att få reda på.
Men min historia och barndom är bara minnen i form av foton. Foton som ligger i en stor resväska. Har inga ord, eller texter. Ingen att ringa.
Jag bakar gärna bullar med mina barn, läser läxor eller hämtar tidigare för att åka på äventyr! I mitt liv prioriterar jag dem.
Vill inte hyra någon mormor!
Vill ha en riktigt, en Mormor vid namn Solveig.
Fast jag blir glad om någon hittar en fin hyrmormormor
/åsa
ps..fast barnen har världens bästa farmorsar och farfarsar -så vi har tur! ds
