"lilla du"När liten blir stor, barn som växer så det bokstavligen knackar.
Det är så underbart att se ett liv ta form, att få vara med och forma.
Tänk att med kramar och ramar, massa positiva ord som -du kan du klarar det -så växer barnet ännu fortare.
Att vara förälder och hjälpa till att bygga upp ett bra självförtroende och en ny individ.
Det är vårt ansvar som föräldrar, inte skolans, förskolan eller någon annans ansvar.
Vi säger alltid -du kan, försök! -Heja vad duktig du är.
Minsta lilla karamellen övar på att äta själv och vi uppmuntrar de, han pillar nöjt i sig maten, tar gaffeln och försöker fånga upp en pastabit. Lite större söt övar på att äta frukt och grönt, vi hejar och berömmer och han blir stolt som en tupp.
Han tar mer och vill smaka vill lära sig.
Vi säger aldrig, -det där äter du inte, du gillar inte det där.
Han växer på alla håll, har blivit en STOR kille, vi berömmer och uppmuntrar och snart har han vuxit ända upp till taket.
Det är så glada och harmoniska, det sitter där sida vid sida vid matbordet. Två bröder, det skiljer några år men det övar och testar.
Det lär varandra saker, Lilla karamellen äter nöjt melon och stora söt vill naturligtvis testa.
Det övar på olika sätt, det får lika mycket beröm.
Tänk, den ena börjar snart 1 klass och den andra kommer snart gå.
Det lär och växer, sida vid sida..Det är snart stora på olika sätt.
Växtvärk i form av kärlek.
/å
