Ibland drabbas jag av något, det omger hela min dag och natt.
Tankarna flyr runt som virvelvindar.
Kan inte släppa detta och kan inte gå vidare, det är som någon ropar på mig.
Har ni känt så någon gång?
Efter fyndet i skogen, har den känslan suttit som ett plåster framför mina ögon.
Jag känner så för människor som är ensamma, vi lever så isolerat idag.
-Att det egentligen inte direkt märks att någon lämnar jordlivet i en skog, ingen som saknar.
Jag vill hjälpa, vill göra något för ensamma själar.
Jag har en känsla en dröm, att någon dag få ha ett stort tryggt hem.
Vara en människa som finns där, mitt hem ska vara öppet.
Det är bara komma och knacka på dörren, kom in i värmen.
Tänk att en känsla och den upplevelsen finns där så stark, dag som natt.
Så stäng inte era dörrar, börja prata!
Börja titta, börja hjälpa.
Blunda inte.
Ge beröm, ge kärlek, ge av hela livet!!!
/åsa
