-Lilla söta du, snart är det din första jul. Den största gåva utav allt är att du har både din mamma och pappa där.Så kom den närmare, det kändes som tiden kröp fram. Dagarna var evigt långa och snön föll från himlen.
Inne lyste den stora vackra oranga adventstjärnan och mamma hade hängt upp julgardinerna.
-Med en duns i brevlådan så välkomnades julen, den stora leksakskatalogen från Stor & Liten låg framför våra fötter.
Det bläddrades i timmar, bladen blev lite tillknöglade och skrynkliga, cirklarna som symboliserade mina önskningar och korsen som markerade min systers önskningar -växte från dag till dag.
Egentligen spelade det inte så stor roll att vi önskade oss så mycket saker, för mamma var ensamstående med en tung ekonomi och vår familj hade inte många släktingar.
Men det var det som var så enormt stor, att bara få önska!
Det var inte viktigt att ha alla sakerna, att få längta var större. Att få drömma och fantisera. Med längtan öppnade sig det kreativa sinnet, man fick fundera på lösningar och skapa, spara pengar men framförallt LÄNGTA efter saker.
Vi var absolut inte bortskämda, men rika på kärlek och kreativitet.
Rika på att få en livserfarenhet att ingenting är självklart, att man får inte allt man tar på.
Jag var alltid så tacksam för det jag fick, kunde knappt sova på natten efter julafton - utan radade upp presenterna på rad nedanför min säng. Det var det sista jag såg innan jag somnade och det första jag såg när jag vaknade.
Men jag önskade mig en sak år till år, men fick den aldrig.
Det var en trollerilåda.
Har aldrig känt att jag saknat alla det där sakerna jag markerade i leksakskatalogen, men trollerilådan var en sak som jag hade behövt.
Jag ville inte lära mig att trolla fram saker eller trolla bort, jag ville lära mig trolla så att folk blev friska och djur fick må bra, att barnen i Afrika fick mat och att jag fick leva med dem jag älskade i alla mina dar.
Så en dag möter jag en familj med kärlek, en familj det lyser om.
Jag har lärt känna dem vid det skrivna orden på nätet, deras liv har cirkulerat kring arbete, nybyggda huset, deras lilla son och allt det där man tror livet handlar om.
Deras högsta önskan är att få leva tillsammans -denna önskan har vi nog alla. Men just när jag får möjligheten att träffa dem en dag i december så slås jag över min trollerilåda.
Jag träffar dem, det är mellan besöken på sjukhuset som vi klämmer in en fika.
För några månader sedan förändrades deras liv, det fick reda på att det hade cancer.
Helt plötsligt blev allt det materiella, arbete och allt inte så viktigt -utan livet och kärleken.
Vi sitter där, dricker en kaffe.
-Så rik jag är, jag har min familj och tiden med dem det viktigaste. Tänk att jag som trodde att mitt arbete var jag att jag var mitt arbetet, Säger den underbara starka pappan som kämpar mot cancern i kroppen.
Den lilla söta bebisen tindrar med ögonen, jag ser i hans själ hans lycka och gåva. Han har sina båda föräldrar här, tiden nu tillsammans. Jag fångar han på bild, bilden får mig att gråta av värme.
Det är då jag önskar och inser, en trollerilåda är precis det jag önskar mig!
Jag vill kunna trolla och trolla fram det viktiga, vill så gärna att folk ska få se den gåvan.
Det handlar inte om att ge barnen varenda sak i julklapp, det handlar om TID och KÄRLEK.
Tänk att jag fick lära mig detta tidigt, jag kan nog trolla och behöver nog inte den där lådan.
/Åsa
Så stöd Cancerfonden och gör något hjärligt i jul
