projekt: 52-♥ -liga veckor

Ett projekt, en bok, 52 veckor, varje fredag

Man kan inte förändra världen på 52 veckor, men man kan göra valet att ge utan att vinna på det, sprida värme och kärlek och kanske förändra någons dag.

Det är ett tufft samhälle, stressat och alldeles för hårt för min smak. Jag tror att med mer hjärtliga omtankar, medvetenhet och ord så kan man ändra mycket.
Jag vill lära mina barn att man mår bättre av att ge lite av sig själv, att man mår bra att göra något för andra människor.
Mitt mål är att göra detta 1 dag i veckan, det kan handla om precis vad som helst! Hjälpa medmänniskor, skänka, lyssna och vara där.

Har jag detta som mål -så är det ständigt i mina tankar och jag kanske lyckas sprida detta varje dag, kanske smittar det av sig så att även du vill förändra ditt liv runt omkring dig!!
Tänk att vi då kanske tillsammans kan förändra världen!

Projekt: Vecka 1

Veckan har rullat på i hög hastighet, vi har kommit fram till fredagen. Det är som någon drar i en handbroms och allt stannar upp. Det handlas god mat och fredagsmys - "Fånga helgen" lyser som stora tomtebloss ovanför folks huvuden.
Vi myser, uppdaterar Facebooks statusrad med vad vi ätit, alla njuter och spenderar tid med familjen eller vännerna.

Mitt i allt detta, en dag i Januari. Kylan är det största samtalsämnet och gör oss påminda när det lämnar rosiga fina kinder på våra ansikten. Vi pälsar på oss och det snöar.
Det är lunchtid, en hamburgare på Burgerking med två av sönerna
Vi sitter där och äter, pratar med den äldsta.
-Å vad alla varit snälla i dag! Människor vi mött, säger han glatt
-Jag tror det beror på att vi är trevliga och hjälpsamma själva, svarar jag honom.

Vi sitter där och äter.Tonårskillarna vid bordet bredvid oss lämnar brickorna med skräp, tar på sig mössorna och försvinner ut i kylan.
Då ser jag en äldre farbror slå sig ned, tittar bland skräpet om det finns några rester kvar. Han är uteliggare, ensam, kall, hungrig.

Jag blir rörd, just för att jag vet att nästan alla som sitter här och äter tittar på honom med avsky, ingen ger han rätten till ett liv, det lyser hat i ögonen.
Det gör ont i mitt hjärta, att folk är så dömande.

Jag samlar ihop alla våra rester, ställer över brickan vid hans bord.
-tack, tack tack..viskar han
Min äldsta son börjar nästan gråta, han tycker så synd om mannen.

För mig känns det tungt, så hemskt att han ska behöva ha detta liv, så hemskt att vi slänger så mycket mat, så hemskt att han ska behöva äta rester.
MEN jag blir lite lycklig i kroppen när han ler upp som en sol när vi passerar hans bord på vår väg ut mot kylan, medvetenheten om att han kanske mår lite bättre och är lite mättare.
projekt: 52-♥ -liga veckor-har börjat, jag har gjort det första uppdraget på mitt mål genom året....Att förändra

Visst kan vi tillsammans förändra världen?
/åsa