Balanserar du?
När jag var barn sprang jag. Det var med lätta steg jag sprang fram, kunde inte gå. Vart jag än förflyttade mig så arbetade fötterna, snabba snabba steg, springandes och hoppande.Det var som allt endorfin av lycka spred sig i hela kroppen, det var som om jag balanserade upp livet på mitt sätt att förflytta mig.Sedan hände något, jag slutade springa. Blev äldre, blev bättre på att tillgodose min själ och kropp det jag mår bra av.
Fann lycka i att omge mig med människor som ger mig uppskattning, glädje och kärlek. Det är ärliga, raka och finns alltid där.
Jag insåg att mina ingredienser för balans ligger i skapandet -att det är ett måste för mig att må bra, att det är som en fungerande ventil rakt från mitt hjärta.
Att lycka för mig är tid med familjen, tid att inte stressa.
Med åren som gått har lärdomen över hur jag ska ta hand om mig själv, mitt liv, mina tankar och min glädje-vuxit för varje sekund.
Men
så kommer det stunder när balansen inte fungerar, när ventilen är stängd.
Jag försöker, har så mycket vilja vet precis vad jag ska göra. Men det fungerar inte.
Det är då jag lyssnar, känner och lägger total fokus på att -springa.
Att hitta balasen gör jag i naturen, den magiska kraft och vackra sammansatta -lite busiga natur. Där inget är tydligt utan just bara -precis som det är, rakt upp å ned!
Det finns inga gränser inga mål, det är bara att snöra på sig skorna och finna kraft.
I går var en sådan dag..... En enkel, -nära hjärtat dag! Snörade på mig den nya skorna jag fått av den finaste kärleken. Han gjorde mig sällskap med det små underverken.
Vi tog oss ut, mitt inne i Stockholm finns en skog, ett orört naturreservat där ekarna är som enorma konstverk. För varje steg jag tog kände jag kraft, solen värmde, i diket växte gula tussilago, barnen sov fridfullt, fåglarna kvittrade och vi fann små knoppar av vitsippor.
Vi tog oss till plantagen, vandrade rad upp och rad ned. Planerade torpets rabatter och funderade över buskar och träd. Vi pratade , visualiserade, njöt och skrattade.
Sedan gick vi hem.
Det slog mig då, så enkelt det är livet egentligen..
Kärlek, hälsa och naturen så här nära.
Jag uppskattar allt jag har och allt i min närhet.
Men främst att få dela livet med min bästa vän, min stora kärlek. Att vi tillsammans får dela detta fina liv.
Att planera framtiden, sätter upp spännande mål.
Bostad, jobb och livet.....de går som på räls
Jag försöker att inte fångas av all negativ energi vi står målösa inför, alla olika otroliga upplevelser..
Jag fångas av stegen, att bara göra det så enkelt som livet är. Att Älskar och ge kärlek.
Vet att med ett kärleksfullt hjärta kommer mina steg ta mig långt.
Så NJUT av det som finns där nära dig, precis där du är!
Vart finner du din balans?
/åsa
galet stökigt, galet livfullt
Hon läser för mig när
Det växer på mitt bord!
Precis som jag känner mig
en väldigt sur fröken?
En väldigt glad karamell!
Vad gör den där syrran?
Mitt älskade dagis!
