frågor ger svar

Snällt svarar jag på frågorna som kommit under sommaren. Det är många frågor kring kameror och inställningar.
Tack alla som tar sig tiden att mejla, har du mejlat men inte fått svar.. Mejla igen, har haft lite problem med filtrering av posten.

Hej Åsa,
tack för din blogg. Du ger så mycket positiv energi genom ord och tankar. Jag har en fråga, om du säljer dina tavlor/ illustrationer? Skulle så gärna vilja ge bort en doptavla, har lite tankar själv och skulle bli glad om du kunde hjälpa mig
/Sandra

Svar: Absolut, det är bara mejla mig om intresse finns.

Hej,

jag vet inte om du tar fotouppdrag. Men sänder iväg en förfrågan.

Har sett dina foton och gillar ditt upplägg, gillar hur du fångar saker.

Vill ha fina foton på barn och även oss.

/Clara

Svar: det gör jag, mejla mig för vidare information om man söker en fotograf

Hejsan.

Jag ÄLSKAR din blogg/dina bloggar och läser dom slaviskt med jämna mellanrum.
Gillar speciellt dina fototips, du är verkligen superduktig på att fota!! Väldig inspirerande.

Jag har för mig att jag läst nån gång hos dig hur man ställer in kameran för att få en oskarp bakgrund, men nu hittar jag det inte.
Kan du snälla hjälpa mig...?

Vet du någon bra sida där man lär sig fota bättre?
Har nyss inskaffat en Canon 450D och behöver/vill lära mig ALLT. :)

MVH / Jennie

Svar: Kul att du gillar min blogg.
När man ska ställa in så att man får en oskarp bakgrund så handlar det om att man ställer in bländaren. Ju större bländare ju mindre skärpedjup dvs tex suddigare bakgrund.
Prova att testa att fotografera på AV på din kamera, då ställer den själv in bästa slutartiden.
Snurra på hjulet vid avtryckaren när du ställt in inställningen AV då ändrar du bländaren. Ställ ett föremål på ett bord och prova olika bländare, den minsta siffran är störst bländare och ger minst skärpedjup.
Jag har ingen direkt bra sida på nätet, men googla för information.


Hej Badanka

Mitt i sommaren och jag sänder iväg ett email, men undrar om du gör dörrskyltar i Paperpiecing?
Vet att du gjorde det för flera år sedan och sålde, har alltid velat ha en.
Nu har vi fått en dotter och skulle så gärna vilja ha en till hennes rum, kanske inramad?
Är det möjligt att göra en beställning?

Soliga hälsningar Marie och dottern Maja

Svar: Ja, det är en konstform som tar mycket tid. Men absolut, är det någon som verkligen vill ha så kan jag tänka mig att pyssla ihop några...
Det finns bara en av dig :) en väldigt unik sak

Jag läser din blogg dagligen och få mycket inspiration, tack för detta.

Jag undrar om du kunde ge mig en liten tips angående vad man ska titta på när man ska köpa en kamera.
Jag har en budget på 4000 kr. Jag skulle vilja att ta fina bilder i mörkret samt kunna ta flera bilder på kort tid. Ibland försöker jag ta bild på barn, men de rör ju sig så snabbt att jag aldrig hinner och det blir suddigt.

Om du har ett förslag och råd på vad man ska satsa på, blir jag tacksam!

Svar: Kolla efter en bra systemkamera, du kan absolut kolla på begagnatmarknaden. En Canon eos 350D har jag som reservkamera och den fungerar utmärkt! Den kan du hitta billigt. Det är en kamera du kan lära dig att ställa in manuellt på men även använda program. Jag tycker man ska satsa på en kamera att växa i! Sedan handlar det om bra gluggar (objektiv) om man ska fotografera i mörkare miljöer, dvs ett objektiv med stor bländare! Ett tips är canon 50 1,8 ett prisvärt bra objektiv!
När man sedan har sin kamera och ska fotografera barn, dra upp iso till 400 och använd dig av sportknappen;) ELLER så ställer man in slutaren på av, då väljer den en bländare som passar till slutartiden du valt.

Hej,

tack för att du delar med dig av dig själv på ett fint sätt. Jag scrappar inte utan har precis börjat fotografera. Håller du i kurser i Stockholm?
Hade gärna velat gå en kurs i foto, dina fotografier är så känslofyllda. Mina foton blir bara så platta.

/Karin G

Svar: Håller kurser! bara mejla paperprincesse@hotmail.com

Jag undrar om du säljer saker du gjort? Jag har sett så mycket fina saker du har gjort och tänkte iallafall fråga. Tycker det är så mycket roligare att ha lite annorlunda bilder på väggarna än att köpa saker som alla har hemma.

svar: det kommer komma upp en sida inom snar framtid;)

Är det någon som undrar något mer, tveka inte utan mejla bara på paperprincesse@hotmail.com

/åsa

många projekt små

De har hänt mycket denna sommar, det lilla Torpet "Lyckebo" har börjat återfå sin forna glans.
Vi målar fasader och tar hand om dess uterum, lägger fina grusgångar och planerar för det olika rabatterna.

Det jag älskar med detta liv är det rena, det lugna, vi känner inga krav på något, gör så mycket vi orkar och vill. Visst skulle man kunna förvandla hela dess interiör, måla allt i vackra färger, piffa till alla udda stolar, måla trappans slitna steg.
Men det är så avslappnat här, vi tar det som det kommer, det är ett semesterparadis..så kravlöst..

Vi har en liten fin hylla i köket, hittade den i vår snickarbod.
Där sitter den och har fyllts på med lite olika sommarminne, ett litet altare över det som varit!
Allt där är hittat, fått eller skapat.
Älskar dessa små installationer, inget perfekt eller konstlat utan det har bara skapats från dag till dag.
Å det är precis så vi har haft det här i torpet, levt dag för dag, njutit i det som fallit oss för.
Vi alla i familjen älskar det, livet i lugnet
/Åsa

.:Du talar ett språk:.

Tilde skapar med sin penna

Du talar............

"Du tittar på mig, mitt öga följer din form och mönster, letar sig genom din tanke, jag är betraktaren och du är skaparen.
Du kryper upp i mitt knä, fångar upp en färgpenna, för pennan mot det vita pappret"...

Det finns ett språk, något som alla kan förstå och följa dess melodi. Man kan göra sig förstådd vart man än är i världen, det är faktiskt helt otroligt när man tänker på det.
Det har alltid tilltalat mig, fått mig att betrakta i timmar. Det spelar ingen roll vilket forum, det kan vara ett galleri, en fotosida på nätet, ett barns teckning, det som är gemensamt är att något har skapat och jag får möjligheten att läsa av.
Skaparen har lämnat ett spår, en röst, något till mig som iakttagare att vila ögonen på, kanske skratta åt eller fälla en tår.
Jag har tänkt mycket på detta sista dagarna, nu när du lilla bönan har börjat rita, nu när jag färgats av en Erika med ett magiskt bildspråk och jag får äran att följa med henne på fotograferingar

"Du är så koncentrerad, så i fokus på att göra så som din tanke säger dig, du tittar på penna, tittar på pappret."

Det är ett språk som jag talar, som får min kropp att rysa när jag ser något vackert eller något att beundra. Jag letar ständigt efter nya upplevelser, nya mönster, nya saker. Varje dag flyttar sig min blick över världen och min omgivning, letar och memorerar, förundras och avläser.
-Stannar upp och ser hur den nya dagen vaknar upp, ser hur naturen talar om för mig hur den mår och vad det är för årstid, färgerna ute har gått från grönt till att bli mer brunt och gult, björkarna ändrar färg, gräset ändrar färg och himlen är inte så där ljusblå.

"Med ett streck bryter du det vita papprets tystnad, du formar cirkel efter cirkel, du är mitt i ett hav av blommor".

Det är så det är med alla dess konstformer, jag beundrar vackert som fult, allt har ett språk och en röst. Ibland är det något som får mig att nästan tappa andan, det är så magiskt och dess konstnär har ett så vackert bildspråk som får mig helt hänförd.
Allt för sällan är jag precis det, bara en betraktar som kanske glömmer bort att lämna ett avtryck.
Så korsades min väg med en fantastisk bildspråks kompositör, jag hade en chans att vinna en tolkning av kärleken -en fotosession av henne.
Jag gjorde som hon bad, lämnade min åsikt och mina ord om hennes fotografier.

"Du är bara 2 år, och vill uttrycka dig med din penna, du vill fånga din vardag i bild. Du tittar på dina små krumelurer och frågar mig -vad ä dä?"

Allt för ofta läser jag bara av, stannar med värmen skaparen lämnat kvar för mig att bara plocka upp.
Så mötte jag denna magisk människa, som med varje liten millimeter av hennes bildspråk får mig nyfiken, får mig att läsa.
Jag är glad att våra vägar korsades.
Att jag blev bjuden på en frukost i hennes studio tidigt en morgon innan sommarlovet började.
Så ovanligt att möta andra kreatörer och bildspråkskonstnärer.
Men man måste våga berömma andra, sluta vara så tyst, -det är ju samma språk vi talar och möten gör underverk för kreativiteten.

"Lilla älskade du, du är i starten av din karriär, du kommer få rita många krumelurer innan du känner att det blir som du tänkt, men vet du det spelar ingen roll vad andra tycker och säger.
Det viktigaste är att du är nöjd."

Vad än livet ger mig, så har jag alltid detta språk i min själ.
Barnens teckningar eller Erikas vackra fotografier, det är verkligen balsam för själen och ger mig så enormt mycket glädje.
Jag måste få någon ram, något att samla allt i.
Men jag nöjer mig med att tolka språket, inse att man måste sätta ord och lämna avtryck för att få upp en dialog.
Vad jag är glad att jag har tagit steget att prata det vanliga språket och skapa möten.
Konsten är bra konstig och så otroligt vacker i alla dess form.

-Så våga berömma, våga möta, våga tala samma språk:)

/åsa
fotona är tagna med min mobil, så smidigt att fånga saker med!

erika skapar genom sin lins

Vad var det som hände

Det blåser en kall vind, rönnbären lyser upp träden med sin vackra oranga färger, bonden skördar åkrarna och svalornas små ungar är ute på flygtur.
Känns som hösten är på väg, vi eldar i kakelugnen och åker till centrum och införskaffar fodrade gummistövlar till barnen. Kommer även på mig själv skriva listor på vinterkläder som familjens alla medlemmar behöver.

Den sista veckan i torpet och vi packar och funderar, fixar och donar. Det märks att dagarna blir kortare, det är kolsvart ute klockan 21:00 när alla barn har lagt sig för att sova. Tidigare i somras kunde vi tillbringa kvällarna ute, fixa i trädgården och bara njuta av varma sommarkvällar.
Nu regnar det och blåser - en kyla möter oss vid dörren. Kylan som så klurigt letar sig in längst med golvet och strumporna åker på.

Det har hänt så mycket denna sommar, så oändligt många vackra saker som jag har dokumenterat -men även sorgliga och tunga saker.
Snart bär det av in till stan med allt, hem till vår gata och lägenheten.
-jag känner mig lite kluven till att lämna torpet och sommaren, sade min älskade kärlek. Å jag känner samma sak finaste du.
-Men du, vi kan rymma hit i höst och vinter, eld i kakelugnen, dricka varm chocklad med vispgrädde, linda in oss i duntäckena och vänta på att värmen tagit över varje lite kvm av torpet.

Hemma har jag tiden att redigera foton, fundera på framtiden och planera in kurser som jag ska hålla på lite olika ställen.
Jag längtar lite till att få tända ljus, vira in mig i min nya fina sjal som Tanja gett mig i födelsedagspresent, få pyssla och inte känna att det fina vädret bestämmer dagens öde.

Snart börjar vår vardag, snart hemma igen, snart kommer det vara en helt ny design här och nya spännande saker..

Nu ska vi krypa ner i sängen, lyssna på elden som sprakar och höra vinden vina.

Å tack för alla era ord, jag blir varm i hela själen.
/åsa

kuddkrig-me kärlek

Lilla du, om några veckor blir du 1 år. Du är så lugn och nöjd, du riktigt njuter av livet!!!
I morse så log jag så åt ditt påhitt, du tog med dig kuddarna på ett äventyr. Du älskar ju dina ljusblå små kuddar. Det finns ingen som kan gosa in sig i en kudde så som du kan.

Med den lilla virkade prinsesstårtan i munnen, en kudde i var hand tog du dig ner för trappan och ut i trädgården.
I morgonens härliga solsken låg du på dina kuddar och kiknade av lycka.
Jag njuter av att se dig fånga livet med all den glädjen och den otroligt sköna inställningen.
Älskar dig lilla vän
/mam

jag vet....detta är ett långt inlägg..och hemskt..och VACKERT

Ibland undrar jag, hur det kan komma sig att man får vara med om så oändligt många saker i livet. Är det så att man får så mycket man klarar av? Allt det tragiska ger mig en positiv livssyn, ger mig energi, det finns inga hinder för höga. Det finns bara en som kan bestämma över ditt liv och det är du själv. Någon kanske tycker att detta jag ska berätta är den värsta mardrömmen, att det inte finns något värre.. Men jag tycker inte det, kanske därför jag gör valet att skriva om det..För att berätta hur lycklig jag är och hur alla dessa saker med en tragisk aspekt kan vändas till att bli något bra.

Solen hettade så där lagom och den svaga vinden drog tag i mitt hår och gav ett litet kyligare inslag till eftermiddagen.
Vi gick in för att laga middag, det blev en tidigare middag en vad sommarkvällar brukar ge. In genom det gamla träfönstret spred solens eftermiddags ljus, så vackert tänkte jag -det är något magiskt med Augusti ljuset. Det är så gyllene och varmt, kvällarna blir till guld.
När vi insåg att kvällen var tidig bestämde vi oss för att ta en tur ut i skogen.
Inte för vi hade några förhoppningar om svamp, men kanske några blåbär fanns kvar?

Vi tog på stövlarna, barnen i bärsjalar och vandrade ut över åkrar och ängar.
Tänk att man kan gömma sig i ett hav av vete, att det har vuxit så högt på bara någon månad.
Småpratade och skrattade.
-Tänk det är nog ingen som gått i den här skogen, sade vi till varandra.
I vanliga fall så finns det stigar runt blåbärsbuskarna, ormbunkarna är inte 3 meter höga och stora stockar undanröjda ur vägen.
Men naturens tydliga vildvuxna terräng talade sitt tydliga språk, skogen ingen besökte.

Tilde tyckte det var hennes livs bästa äventyr, stubbar och kottar.
-vad ää dää?? frågade hon och blåste bort det blonda håret som kittlade henne i ansiktet.
Jag spanade över marken, -björkarnas gulnade löv lurade ögat att tro att jag funnit ett hav utav kantareller. Skrattade å våran misslyckade svampjakt. Att det kanske fanns en anledning till att tro att denna skog inte var så välbesökt pga bristen på tillgångar.


Klockan gick, vi konstaterade att vi fick ta upp våran jakt på svamp någon annan dag.

Det höga berget vi var tvungna att ta oss över var som en stor adventsljusstake, mossan så fin och vit. Allt var så orört och så fridfullt.

Helt plötslig slogs jag av en lukt, något från min barndoms somrar letade sig tillbaka från minnet.
Tänkte precis tanken och hade orden på läppen, det luktade liksvamp och jag tänkte att det var komiskt att den ända svamp man hittar är den oätliga illaluktande svampen som förpestar hela luften.
-Tänk Richard det luktar precis som liksvamp som växte vid pappas sommarstuga utanför Gnesta. Jag säger aldrig orden...säger aldrig min tanke. Utan säger sansat
-Richard det ligger ett lik här.
Jag tittar inte så noga, utan ser en rygg och en vit t-shirt...ser mer en vad jag ville se.
Det är en vildvuxen natur och i diket nedanför mina fötter ligger det någon.
Det är vad många säger ens värsta mardröm, men jag står där och inser att jag är lugn.
Tilde hinner aldrig reagera på vad som händer, hon hinner aldrig se.
Jag backar upp för slänten, in bland det höga ormbuskarna.
Richard förstår inte att det är en människa jag sett.
Han går fram och konstaterar att jag har rätt.

Vi ringer 112, hänger en tröja i ett träd och vandrar vidare ut för att möta upp poliserna.

Så overkligt och underligt.

Vi lämnar plasten och poliserna tar över.

Senare kommer det förbi för att se hur vi mår.

Någon kanske känner att detta är det värsta som kan hända.
Men jag är glad att det var vi som fann personen vid vägens kant, vi med bra psyke och lugnet i kroppen.
Glad att människan är återfunnen.
Det går inte att göra ogjort, jag kan inte dra tillbaka tiden. Detta hände och nu får man gå vidare.
-Behöver ni prata med någon? frågar polisen mig.
-Nej, svarar jag och känner ett enormt lugn i kroppen. Det är ok, jag är glad att personen i frågas anhöriga kommer få en underrättelse om vad som hänt. Att personen får en värdig begravning.
Polisen tittar på mig och jag ser att han känner mitt lugn.
-Bra säger han, ni verkar ta det hela bra. Detta är vardag för oss men inte för er.

Någon dag senare sitter jag ensam i bilen, ur högtalarna dunkar musiken. Jag sjunger så högt jag bara kan fast jag hör inte min egen röst.
DÅ kommer det, som en våg av lycka...Den enorma kärlek jag känner för min man, mina barn och vänner.
Hur obeskrivligt lycklig jag är, att även fast tragisk och märkliga upplevelser inträffar så står jag stabilt och tryggt här!
Det är då jag inser, livet har ett slut...det kan sluta när som helst och det är bara jag som bestämmer hur jag vill leva och hur jag vill ta tillvara på mina upplevelser....
-jag lever fullt ut!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag klarar av vad som helst

/åsa

Scrapbook-uppdrag?

Jag har sådan lust och energi att skapa!

Har sagt upp allt tidigare, men efter div händelser i sommar behöver jag lägga fokus på det kreativa.


Har inget "uppdrag" och skulle nog vilja ha ett att lägga den energin på nu när
hösten kommer, är full av idéer och foton:) -ovanligt;)

Om någon vet något kul att söka så mejla eller skriv.

Snart tebax i stan och datorn:)
snart är vardagen i all sin blom och dagarna blir kortare å kortare..
Längtar faktiskt efter hösten

kärlek till er alla

sommaren

Sommaren blåser sina ljumma vindar, vi andas den och tar tillvara på varje liten sekund.
Det är bara 2 veckor kvar innan verkligheten tar oss tillbaka hem, packar allt i bilen och bär med oss alla dessa vackra sommarminnen.

Detta är tvecklöst den bästa sommarn i mitt liv.

Jag samlar mina minnen som det vackraste juveler i en ask att kunna ta fram och beundra när hösten kommer.

Njuter varje liten del av det sista dagarna i paradiset
/Åsa nu med fräknar å myggbitna fötter

stensamlaren

En liten bit Fårö, en strand full av skatter.
Precis som jag så samlar hon, lilla fröken böna
/å

Den nakna sanningen

Varje år det samma sak, en väg fram till en hård yta. I månader har det varit instängda, mjuk bomull kring deras hud. Det är det mest naturliga då -men snart ska de vandra fria och möta morgonens daggbeklädda mark, gräva ner sig i strandens ljusa sand, känna varje liten sten på grusgången.


Det mjuka sköra fötterna möter det hårda steniga marken, första veckorna på sommaren har börjat och snart kommer jag att gå obehindrat fram.
Första dagarna utan skor går man likt en älva fram, man parerar varje litet steg och försöker snudda marken så lite som möjligt.

Ju kortare dagarna blir och solen försvinner allt snabbare i horisonten, ju lättare blir mina steg.
Fötterna har fått en hård yta och man klampar på som en hel hjord av elefanter, man tycks inte märka alla dessa små stenar som tidigare varit som sylvassa nålar.

Jag lämnar skorna på trappan, naken utan strumpor
Veckorna flyger fram i hastig fart, dagarna blir kortare och kortare.
Snart är det dags att skörda åkrarna utanför mitt fönster.

Det närmar sig kräftsäsongen och kvällarna bli kyligare, ett par strumpor åker fram.
För varsamt ner fötterna i den mjuka bomullssockan
Men helt plötsligt känns det som obekvämt, det där strumporna som varit så naturliga varje dag nästintill hela året.
Fötterna har vant sig att vara nakna och det känner sig så fria.

Men snart är det åter dags att packa sin väska, fara in mot stan. Leta upp kartongerna med halsdukar och mössor, damma av det tunna kängorna och då kommer
strumporna vara det mest naturliga.
Men nu känns det bara obekväma och onaturliga, mina fötter vill möta strandens sand mellan tårna och vandra över daggbeklädd mark.

/åsa

fast mark

Det är som i en saga, vägarna, ljuset och alla vackra formationer av sten och sand.
Efter en vecka på denna magiska Ö är vi hemma på fast mark.

En magiska vecka på många sätt.......
Jag återkopplar om det lite senare.
Nu ska jag njuta av Torpet, min kärlek och alla miljarder foton vi tagit under veckan

Tack alla inblandade för en oförglömlig vecka.

Saknar bloggen, saknar faktiskt fast lina...
/Å

mot ön

Mot Gotland, en vecka på ön vi älskar.

Bloggen har lite lite semester, men vi uppdaterar från naturen!
Hoppas ni finner massa mysiga stunder i det kommande sommarregnet som kommer omsvepa hela landet.
stövlar på

Puss /åsa

möss i torpet!

En liten söt mus flyttad in i huset idag - kom med väska och prinsesstårta under armen.
En present virkad av Lotta och kalaspinglan blev glad och lånade den lilla väskan för att packa i.
Musen heter tydligen Molly och ska bo här på torpet, vi får se vad hon hittar på....
Man säger ju -När katten är borta dansar råttorna på bordet....

Molly har gjort sig hemmastadd och krypta ner i sängen nu.
Vi alla glädjes åt våran nya familjemedlem

Mönstret är funnen på någon blogg, återkommer när jag vet vilken.
Tack för den fina 2års presenten
/å

:)

"lilla du"

"lilla du"
När liten blir stor, barn som växer så det bokstavligen knackar.

Det är så underbart att se ett liv ta form, att få vara med och forma.
Tänk att med kramar och ramar, massa positiva ord som -du kan du klarar det -så växer barnet ännu fortare.
Att vara förälder och hjälpa till att bygga upp ett bra självförtroende och en ny individ.
Det är vårt ansvar som föräldrar, inte skolans, förskolan eller någon annans ansvar.

Vi säger alltid -du kan, försök! -Heja vad duktig du är.

Minsta lilla karamellen övar på att äta själv och vi uppmuntrar de, han pillar nöjt i sig maten, tar gaffeln och försöker fånga upp en pastabit. Lite större söt övar på att äta frukt och grönt, vi hejar och berömmer och han blir stolt som en tupp.
Han tar mer och vill smaka vill lära sig.
Vi säger aldrig, -det där äter du inte, du gillar inte det där.
Han växer på alla håll, har blivit en STOR kille, vi berömmer och uppmuntrar och snart har han vuxit ända upp till taket.

Det är så glada och harmoniska, det sitter där sida vid sida vid matbordet. Två bröder, det skiljer några år men det övar och testar.
Det lär varandra saker, Lilla karamellen äter nöjt melon och stora söt vill naturligtvis testa.
Det övar på olika sätt, det får lika mycket beröm.
Tänk, den ena börjar snart 1 klass och den andra kommer snart gå.

Det lär och växer, sida vid sida..Det är snart stora på olika sätt.
Växtvärk i form av kärlek.
/å

Att få vara en prinsessa

Å får jag?!!
Ibland får man saker man drömt om, något man inte förväntar sig. En dröm är en dröm och ibland slår dessa in.
Jag känner mig vacker, den är vacker..
Som en prinsessa över torpet, barfota med min vinröda klänning.

Tack min älskade kärlek för att jag får vara din.
Tack för den fina gåvan.

Klänningen från Odd Mollys nya höst kollektion.

/å

vad jag längtar

Sommarlov

Mitt sommarlov började och med ryggsäcken på ryggen och hunden Ludde vinkade jag adjö till storstan.
Mamma hade packat kläder för en hel sommar och det låg vackert vikt i min väska.
Hon tog min hand och vi färdades genom Stockholms lokaltrafik mot Gärdet.
Där ute på gräset stod det stora röda sl bussarna uppställda på långa rader, massor med barn såg nyfiket förväntasfulla ut.
Det hängde så mycket känslor i luften och min mage pirrade av hela upplevelsen, jag visste vad som väntade mig.
Det kramade och pussades, vinkades och fälldes en och en annan tår.
Vi slussades in i bussarna, en glasruta skilde mig och mamma åt. Hon vinkade och slängde kyssar, snart var det inte bara glasrutan som skilde oss åt utan
ett helt sommarlov.

Mot barnens Ö åkte vi. Mot kolonin och ett sommarlov i det gröna.
Ju närmare vi kom vårat slutmål ju mer pratades det i bussarna, barn lärde känna barn och ledarna berättade om den kommande sommaren.
Jag längtade, längtade ut. Längtade efter att få slänga av mig skorna och springa barfota, få sommarfötter.

Nu var det jag och jag, här med alla barn och ledare. En sommar med bad, äventyr och bus.
Samling på morgonen när klockan ringde, genomgång av dagen. Hajker, spökstig, lekar, segling, bastubad.
Jag fullkomligt älskade detta, att få möjligheten att äventyra i skogar och mark.

Med posten kom hälsningar från storstan, vykort och paket med tidningar. Mamma sänd mig vykort nästan varje dag och min vägg vid min sängplats fylldes med fina
motiv som hon valt ut.
Om man längtade mycket kunde man ringa hem, man hade någon minut på sig, en klocka vid telefonjacket sade när tiden var slut.

Dagarna gick, fräknarna fler, skrubbsår på knäna många och myggorna hade lämnat avtryck på kroppen.
Så levde vi i veckor, äventyr och massa underbara stunder. Vi hade fotbollsturnering och teater. på Lördagen var det filmtime i Ladan, då fick man handla lördagsgodis från kiosken i matsalen.
Allt hade sin gång, sin tid och sitt liv. Ingen brådska, ingen stress, vi bara var och fångade dagens väder.


Så en dag kom hon med bussen. Den stannade en bit bort och jag kunde se henne på avstånd vandra längsmed vägens kant.
Visst saknade jag mamma, det var underbart att få en stor kram och få känna hennes doft.
Under några timmar var vi tillsammans igen, hon var på besök i mitt sommarlovsparadis.


Varje sommar var jag på mitt egna äventyr. Lärde mig att klara mig själv, segla, längta, hajka och umgås.
Det gav mig så mycket i livet -barnens ö och kolonin.
10 sommarlov spenderade jag där.
Tänk om alla barn fick denna möjlighet
/å

vad härligt med livet

Det bakades småkakor, doften spred sig i det lilla torpet. Jag satt i den vackra gamla träsoffan och lyckade få all teknik med skrivaren och datorn att fungera, ÄNTLIGEN. Men tekniken känns så overklig när man sitter mitt i torpets kök, datorn och skrivaren passar inte in.
Men tekniken är en del av min vardag, ett sätt för mig att arbeta.

Att vara utan tekniken gör mig smått frustrerad, hinner inte med saker jag bör hinna med.
Fast jag har blandade känslor. Datorn är ett måste, att föra över filer med fotografier. Det är när jag inser vilken skatt jag har, när jag sitter där på kökssoffan och blädrar bland fotografier på lilla bönan.

Jag blir helt varm av lycka till henne och till alla våra barn.
Att få älska villkorslöst, att få en puss och en gosig liten hand som vill krama.

Hon är en sann liten böna, så lätt att älska, så full av liv.

Med hjälp av tekniken följer jag hennes väg, 2 år har gått sedan den dagen vi födde fram henne på Danderydssjukhus, 2 år som vi fick hålla henne nära nära våra kroppar.

Han sätter sig brevid mig, mannen i mitt liv, pappan til mina barn. Vi skriver ut foton på henne, 1 från varje månad sedan hon föddes. Vi ler och skrattar, tittar och förundras. 24 foton i ett litet album, tänk att vi fotograferat hennes väg varje månad av hennes liv.
Det är ändå då jag blir varm av glädje att tekniken finns, att vi har alla dessa fotografier att följa hennes tillväxt. -Att gå tillbaka och minnas, titta och skratta.

Dagen efter är det hennes födelsedag, hon blir 2 år. Man kan tänka att en 2åring inte bryr sig så. Men med stora ögon bläddrar hon i sitt album, skrattar och ler, pekar och pratar.
Det var den bästa presenten jag kunde ge henne, och jag tackar tekniken fast det viktigaste i livet är att jag har henne här nära nära

/mamma

Bönan vad vi älskar dig

Regnet öser ner men vad gör det när man bli 2 år idag! Världens gladaste lilla böna vaknade som solen själv. Några små presenter men det viktigaste en mysig stund på morgonen, blommor kakor å ballonger! Ett munspel, en ryggsäck, en duplo sak var från storebrorsorna, en klänning, en låda med baksaker, några hårspännen. Puss lilla söta bönan vad vi älskar dig / familjen p.s grattis Molly som med blir 2 år idag

snart 2 år sedan

Den 9 juli 2007 kom hon till oss....
Den lilla fröken böna, med blont hår och blå ögon.

Hon går och sjunger jag må hon leva, hurra hurra hurra.
Precis som om hon visste att det snart är hennes födelsedag
/å

.:sommarregn:.

Det regnar

Hela himlen öppnades sig med ett brak, regndropparna studsade mot stentrappan.
Du stod där bredvid mig, förundrades över naturens dusch. Barfota på dörrposten, vinglades mellan det torra och det blöta.

Ett stilla ögonblick i vardagen, en liten stund för oss själva.
Du fnissade högt åt allt regn, pekade och sträckte ut det små knubbiga benen.
Sedan vänd vi om, in i husets hjärta. En sväng om med den nya fluffiga kjolen på vardagsrummets nysåpade trägolv.
Du åt jordgubbar och dansade, från Cd spelaren hördes Astrid Lindgrens bästa barnvisor.
Vi alla älskar det spåren, det dansas och sjungs i från alla vrår när den är på.
Du dansade och snurrade, skrattade och sjöng på ditt lilla språk.

Sedan bakade vi en kaka, storebrorsorna och jag. Det vispade och smörade.
Det var den godaste kaka vi ätit.
Vi satt där i den vackra gamla träsoffan vi fått från gammelmormor Lisa, brorsorna konstaterade att man inte behöver göra så mycket mer på sitt sommarlov
än att bara
vara.
Man bara är i det lilla torpet Lyckebo, det är det som är lyckan
/å


sockerkaka (källa family living num 4 2009)

2 ägg och 1 äggvita
2 dl socker
2 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 dl vatten

1.vispa ägg och socker poröst.
2.Blanda mjöl och bakpulver. Häll i smeten plus vattnet.
3.grädda längst ner i ugnen i cirka 35 minuter

Glasyr
100 g margarin
1,5 dl socker
1 ägggula
2 msk vaniljesocker

1. sjud allt i 5 minuter. Passa så det inte bränns fast!
2. Häll det sedan över den färdiga kakan. Strö över massa kokos!

Fotografierna är tagna med iphone, den är bra den

wiiiii -lite teknik är nog bra

Sol, värme, gemenskap.
Vi befinner oss i det lilla röda torpet vid åkerns början.
Här står nästan tiden stilla, allt har sin tid och sin takt.
Här flyger svalorna i loopar och gör sig bekanta med oss, blåklockorna och det röda vackra klövern växer i dikets kant, vi följer naturens vilda framfart och beundrar dennes grönskande prakt.
Vi plockar vackra sommarbuketter och fyller torpets alla fönsterbrädor med.
Vi formger ett utekök och planterar blommor i det nyfixade rabatterna.
Det är sommar och värmen gör att vi måste bada i den vackra sjön bara några meter bort.


Sommarlov...och alla njuter. Ingen vill åka härifrån.
Vi har hittat hem
/å




åå såå
Sorry alla som mejlat (typ 500 som inte fått svar)
jag har ingen möjlighet att vidarebefordra recepten från torpet, men så fort jag sitter på fast kabel så kommer mejl.

Hej. Internet fungerar inte i torpet, jag är snart online

.:22 sidor bakrecept från er till oss alla:.

För någon vecka sedan ville jag ha era godaste bakrecept.
Nu har jag fixat lite.
Det är helt galet vad många recept, allt låter så gott.
Tack till alla som bidragit.
Nu är mitt mål så klart att baka varje recept ni har rekommenderat.
Någon som vill komma på fika till torpet? :)
-Annars lär vi ju rulla fram innan sommaren är slut

Har gjort en pdf på 22 sidor. Om ni mejlar mig så får ni 22 sidor underbara recept att baka!
(skynda och mejla, vet inte hur uppkopplingen fungerar från torpet)
badankor @gmail.com
(ta bort mellanrum mellan badankor och @)

Mums sötisar
/åsa

.:små stunder bara så där så här:.

en liten minibyrå för 75 kr på loppis, en söt böna som dricker "kaffe"

en uteplats med provisoriska möbler, utgången till min lilla kvällsveranda


-Jag känner livet i mig-madicken

Jag passar på att stanna upp, känna hur fötterna berör vårat uterum. Lyssnar på fåglarna som sjunger vackra melodier, tar ett djupt andetag och drar in naturens alla dofter.
Killarna leker och tjoar av lycka, det fnittras och jag passa på att vattna dem med vattenslangen.
Det gör inget om det blir lite blöta, de skrattar och viker sig dubbla.

Det är så här det ska vara, ingen stress, inga energitjuvar.
Sommarlovet har ju precis börjat, kvällarna är ljusa och vi behöver inte somna i tid.
Det är så mysigt, sommarlov, bad, fiske och massa äventyr.
På kvällen byggs det pärlplattor till klockan 22, det är så kreativa våra stora killar och så fulla med skaparlust att det väljer att pyssla framför att spela, titta på tv eller något annat elektroniskt.

Vi har byggt uteplatser och bygger fortfarande, 8 kvm ölandssten fattas till min lilla kvällsveranda som ligger mellan syrenbuskarna och med utsikt över åkrar och ängar.
Nu är det bara utemöbler -vita bänkar och ett stort vitt bord som ska byggas, en stor studsmatta införskaffas.
Sedan kan vi nog bosätta oss i trädgården.

-Hej sommarlov du är så välkommet!
/å

.:då lyser solen:.

Midsommarafton i Torpet.
På ena sidan ligger torpet och på andra sidan ser ni våran utsikt -åkrar och ängar.
Vi har varit flitiga som myror denna helg, byggt uteplatser och planterat blommor.
Sommaren är nog här trotts all kyla
/å

.:fullt upp:.

Flera möten med kreativa människor, det mår jag så bra av.
Möten här och var, spontana och inplanerade.
Denna vecka har verkligen slukats av detta, positivt!

Nu är det blomsterkransar och familjetid.
Må riktigt bra nu, strunta i att det regnar.
Kärlek till er alla
/å

.:en helg i torpet:.

Hela himlen öppnade sig och spelade en rytmisk melodi på det grå fönsterblecken. Det regnade uppifrån, från sidan och underifrån. Alla bar färgglada gummistövlar.
Det var fest -skogens sniglar verkade ha någon slags uppsamling ute i trädgården för att fira vårat födelsedagsbarn.

Inne i stugan spred sig en bulldoft från det nybakade bullarna, den öppna spisen knastrade och sprakade. Vi såg till att spika och skruva upp hyllor, ordna och organisera. Vi sjöng ja må han leva, firade våran skuttande glada 7åring med presenter och massa gott.
Men det mesta i helgen gick åt till att vara, läsa böcker, kramas, busa och njuta.

Det är som om tiden står stilla där ute, lugnet är våran bästa vän. Alla samlar kraft.
Man inser att det behövs inte någon tv, dator eller några andra tidstjuvar. Det man har är varandra, man blir så påmind om att det är det mest värdefulla -tiden tillsammans!

Kan inte med ord beskriva den lycka detta torp ger oss, det spelar ingen roll att det regnar hela helgen, bara att få detta är obeskrivligt.

Hoppas att alla haft en fin regnig helg
/å

.:fröken böna -rea fyndar:.

Hon e så rar, inte enkel att få med på foto! Hon blir ju snart 2 år, ja då ska man vara bestämd...Men så idag ställde hon sig vid väggen i 2 minuter.
-mama foffa tilde!

Rean har ju börjat i hela stan. Köpte en Vindfleecejacka i storlek 98 på Polarn och Pyret till damen, men den var enorm hade behövt köpa 92.
Letade även ett skaljacka och byxor, men det fanns inte.
Så trillade jag in på HM, klänning 49:- och väska 9,90:- -nöjd tjej syns på fotona.

Sommaren har inte börjat och sommarkläderna reas ut, det är rätt märkligt.

/åsa

.:vackra flickor och pojkar:.

En tår trillade ner för min kind, jag är så känslig. Det står där i vackra klänningar och stiliga kostymer, alla barn som äntligen har sommarlov.
Det har så fina leenden, tänk om världen alltid log mot en på det sättet!

Sommarlovet har börjat för våra skolpojkar.
Myggbett, studsmatta, torpet vilken ljuvlig tid vi har framför oss

/å

.:kram -simma lungt:.

-Hej mamma, du saknas oss!
Det känns som jag simmar på ett öppet hav, tittar upp mot himlen undrar om du ser mig?
Känner mig så liten och allt jag behöver är en KRAM.
Det är så här varje år, denna tid, några dagar...
Första veckan på sommarlovet, jag var bara 14 år...
Sedan den dagen är det så att du inte finns här, men jag vet att du finns där.
Lite sorgligt, men vi alla bär på livshistorier och öden.
Min är inte sorgligare än någon annans...

Å det jag vill säga är -uppskatta det ni har!
Glöm inte det idag, glöm inte säga -jag älskar dig,


Kram
/åsa

.:lo-ett torp:.

Lyckebo är sommar -ett torp -en oas -våran lycka.

.:mycket:.

Mycket av allt bra i livet.

Födelsedag, kalas, redigera foton, träffa en spännande människa, fixa för inredningsreportaget som skall fotograferas här hemma av en tidning, skolavslutningar, sy klart projekt, posta massa paket till fina vänner, planera med kärleken, åka till mammas grav, packa inför torptider, köpa kuddar och täcken, måla klart möblerna, rita och bestämma mig för illustrationer till stämplar, ta tag i 10 flyttkartonger med urvuxna barnkläder, göra klart en mumsig pdf, familjefotografering, planera dop för lillebror, se över 4 barns behov av regnkläder och stövlar (verkar behövas denna sommar), stryka det fina pärlplattorna söta R gjort innan syster förstör dem, färga håret.

Livet är fullt av händelser
/åsa

.:scrap -växa upp tillsammans:.

Att ha syskon är något enormt, för mig betyder mina syskon ALLT.. Att ha dem vid min sida i livet, få se deras liv och deras barn växa upp. Genom allt svårt våran familj gått igenom så har vi alltid haft varandra, en ovärderlig skatt.

Därför ville jag göra en layout om detta till det små barnen i familjen, om syskonskapet. Denna lycka att ha syskon.

Alla barn i våran familj älskar varandra, det är en lycka att få se dem återförenas efter tid utan varandra. Tilde frågar -Ramus? -Eonn?. I förra veckan så sa hon -Ramus inte hemma. Pappa hemma! När Richard kom hem från jobbet.
Det är klart att det bråkas mellan varven, men det tillhör ju kärleken!

Under fotografiet har jag dolt denna text, man lyfter bara på fotot.

"Mina söta små barn -Tänk, ni har och kommer alltid ha varandra. Lyckliga ni som får växa upp vid varandras sida, följa varandras steg. Ni är syskon, två rara små barn som förgyller vårat liv. det råder ingen tvekan om den kärleken som finns mellan er två är enorm. Ni är inte så gamla men redan uppskattar ni varandras närvaro. Ni ler och skrattar tillsamman. Ni har speciella band, -det synd och känns. Ta alltid hand om varandra. /mamma"

typografiskt pyssel till torpet

För någon betyder det ingenting, det är bara massa, massa MASSA bokstäver i metall. För en annan är det en stor låda med juveler.

BORTSKÄNKES -snabbare en blixten ringde jag upp och alla bokstäverna var mina.
Jag kan inte förstå att man ger bort såna här kulturskatter!?

Har stora pysselplaner för dessa, men testade att göra små etiketter till saftflaskorna. Det blev hur vackert som helst, perfekta till alla våra sommarkalas. Det är stansat i lera.
Tyvärr blev fotona inte lika bra;)

Nu kan jag hamra i metal, silver och annat med alla mina fina bokstäver. Hur ska man hinna med allt pyssel man vill göra?

Så ge mig ditt vackraste sommarord? så kanske jag förevigar det på något fint i sommar.
/åsa

.:hemmaprojekt-förvaring:.

Go morgon världen.
Idag flyttade en ny möbel in hos oss. Precis ett sånt här skåp jag letade efter till lillasyster och lillebrors rum, och den var gratis, -man bara måste älska bortskänkes annonserna.
Har alltid tyckt om 50-talsmöbler, när man har små rum är dessa nätta möbler perfekta.
Nu färg och kärlek så kommer barnens leksaker få det så fint.

Hoppas ni har haft en bra helg!
Vi leker sjukstuga som vanligt
/å

.:massa mallar till lådor dvs -pyssla:.

Det bara regnar, vi är sjuka. Perfekt att pyssla alltså!
Här har ni en länk till 15 olika bra kartonger och annat man kan vika till själv.
Bara ladda ner och pyssla.
ÅÅ jag utmanar er att göra något med hjälp av någon av mallarna, har ni gjort det skriv här så man får se!

/åsa

-ni är ju underbara!

Tack för alla recept!!!!!!!!!!
Det är ju helt sjukt vad mycket gott.
Jag ska ordna en fin fil (pdf) till oss alla.

Jag har så mycket spännande saker för mig -fotograferingar och inredningsgrejs.
Men är här
/åsa

.:bakakaka -ditt bästa recept tack!:.

Ok....jag tror på söta saker! Nu vill jag hitta de bästa recepten och baka mig igenom sommaren i torpet. Ska göra en liten samling med alla recept. OM du har ett på småkakor, mjukakakor eller något annat mumsigt. Dela med dig! Jag fixar en receptsamling till er alla som ni sedan kan ladda ner här.
SÅ dela med dig och få massa mumsigt tillbaka

ha en fin söt dag
/åsa

.:upsy daisy flyttar till torpet:.

Ni med små barn kanske har sett programmet I drömmarnas trädgård?
Fröken böna i familjen fick en docka -Upsy daisy...men den som har adopterat henne är lillebror, han bara LYSER som en sol när vi stiger in på torpet och hon hälsar oss välkomna.
Den spelar små melodier och busar, han är verkar helt kär.
Visst är barn lustiga, det man tror det ska gillar gillar det inte alls.
Men lillebror är nöjdast med sin nya förälskelse
/åsa

dockan och andra produkter finns på lekmer

igår sommar idag regn

Igår sommar idag regn..Fast regn behöver naturen så det är ok, dessutom doftar sommarregn något alldeles speciellt.
Jag lägger ut foton i min STORA fotoblogg;) -om man vill se mer och bättre
/å