Sommarlov
Mitt sommarlov började och med ryggsäcken på ryggen och hunden Ludde vinkade jag adjö till storstan.
Mamma hade packat kläder för en hel sommar och det låg vackert vikt i min väska.
Hon tog min hand och vi färdades genom Stockholms lokaltrafik mot Gärdet.
Där ute på gräset stod det stora röda sl bussarna uppställda på långa rader, massor med barn såg nyfiket förväntasfulla ut.
Det hängde så mycket känslor i luften och min mage pirrade av hela upplevelsen, jag visste vad som väntade mig.
Det kramade och pussades, vinkades och fälldes en och en annan tår.
Vi slussades in i bussarna, en glasruta skilde mig och mamma åt. Hon vinkade och slängde kyssar, snart var det inte bara glasrutan som skilde oss åt utan
ett helt sommarlov.
Mot barnens Ö åkte vi. Mot kolonin och ett sommarlov i det gröna.
Ju närmare vi kom vårat slutmål ju mer pratades det i bussarna, barn lärde känna barn och ledarna berättade om den kommande sommaren.
Jag längtade, längtade ut. Längtade efter att få slänga av mig skorna och springa barfota, få sommarfötter.
Nu var det jag och jag, här med alla barn och ledare. En sommar med bad, äventyr och bus.
Samling på morgonen när klockan ringde, genomgång av dagen. Hajker, spökstig, lekar, segling, bastubad.
Jag fullkomligt älskade detta, att få möjligheten att äventyra i skogar och mark.
Med posten kom hälsningar från storstan, vykort och paket med tidningar. Mamma sänd mig vykort nästan varje dag och min vägg vid min sängplats fylldes med fina
motiv som hon valt ut.
Om man längtade mycket kunde man ringa hem, man hade någon minut på sig, en klocka vid telefonjacket sade när tiden var slut.
Dagarna gick, fräknarna fler, skrubbsår på knäna många och myggorna hade lämnat avtryck på kroppen.
Så levde vi i veckor, äventyr och massa underbara stunder. Vi hade fotbollsturnering och teater. på Lördagen var det filmtime i Ladan, då fick man handla lördagsgodis från kiosken i matsalen.
Allt hade sin gång, sin tid och sitt liv. Ingen brådska, ingen stress, vi bara var och fångade dagens väder.
Så en dag kom hon med bussen. Den stannade en bit bort och jag kunde se henne på avstånd vandra längsmed vägens kant.
Visst saknade jag mamma, det var underbart att få en stor kram och få känna hennes doft.
Under några timmar var vi tillsammans igen, hon var på besök i mitt sommarlovsparadis.
Varje sommar var jag på mitt egna äventyr. Lärde mig att klara mig själv, segla, längta, hajka och umgås.
Det gav mig så mycket i livet -barnens ö och kolonin.
10 sommarlov spenderade jag där.
Tänk om alla barn fick denna möjlighet
/å
