Det blåser en kall vind, rönnbären lyser upp träden med sin vackra oranga färger, bonden skördar åkrarna och svalornas små ungar är ute på flygtur.
Känns som hösten är på väg, vi eldar i kakelugnen och åker till centrum och införskaffar fodrade gummistövlar till barnen. Kommer även på mig själv skriva listor på vinterkläder som familjens alla medlemmar behöver.
Den sista veckan i torpet och vi packar och funderar, fixar och donar. Det märks att dagarna blir kortare, det är kolsvart ute klockan 21:00 när alla barn har lagt sig för att sova. Tidigare i somras kunde vi tillbringa kvällarna ute, fixa i trädgården och bara njuta av varma sommarkvällar.
Nu regnar det och blåser - en kyla möter oss vid dörren. Kylan som så klurigt letar sig in längst med golvet och strumporna åker på.
Det har hänt så mycket denna sommar, så oändligt många vackra saker som jag har dokumenterat -men även sorgliga och tunga saker.
Snart bär det av in till stan med allt, hem till vår gata och lägenheten.
-jag känner mig lite kluven till att lämna torpet och sommaren, sade min älskade kärlek. Å jag känner samma sak finaste du.
-Men du, vi kan rymma hit i höst och vinter, eld i kakelugnen, dricka varm chocklad med vispgrädde, linda in oss i duntäckena och vänta på att värmen tagit över varje lite kvm av torpet.
Hemma har jag tiden att redigera foton, fundera på framtiden och planera in kurser som jag ska hålla på lite olika ställen.
Jag längtar lite till att få tända ljus, vira in mig i min nya fina sjal som Tanja gett mig i födelsedagspresent, få pyssla och inte känna att det fina vädret bestämmer dagens öde.
Snart börjar vår vardag, snart hemma igen, snart kommer det vara en helt ny design här och nya spännande saker..
Nu ska vi krypa ner i sängen, lyssna på elden som sprakar och höra vinden vina.
Å tack för alla era ord, jag blir varm i hela själen.
/åsa
