Det är det här som är verkligheten, det som händer där, här runt oss.
-Jag lyssnar, lyssnar på radion och människors öde.
Det är en nyfiken Magnus Arvidson som söker upp mig, frågar om han får göra en intervju.
Han undrar flera saker -Hur är det att hitta ett lik i skogen? Vem var mannen? Varför dog han i skogen?
Idag gick reportaget på radio.
Lyssnar på mig själv, hör berättelsen om "Timo" -sanningen om vem han var och hans öde fram till döden.
Det var han vi fann i skogen, han som låg där död framför mina fötter.
En förvirrad ensam människa som rymt från ett behandlingshem.
Det slår mig när jag sitter här och lyssnar och denna känsla är så stark
-Det är inte så tryggt vårat samhälle.
Tänk, ett liv hade kanske lyckats räddats om det suttit in en hjälpinsatts i tid, nu gjorde det valet att inte söka.
Vad otroligt sorgligt att en människa får olika slags behandling, vem väljer polisen att söka efter och vem väljer det inte?
Jag är glad att han får en begravning, att han får vila i frid.
En människas öde ska inte bestämmas utifrån ens sociala tillstånd, det är ett sorgligt land vi lever i.
Hoppas att du sprider värme, tittar efter och vågar hjälpa människor i din vardag.
Vila i frid "timo"
/åsa
