torsdag 19 november 2009

vet att jag varit lite hemlig!


Jo jag ska berätta en sak för dig, vi har varit lite hemliga men nu vet det flesta i familjen så nu kan jag äntligen berätta.

Det var jag och min bästa vän, han som får min tid att stanna.
Det var en av sommaren vackraste dagar, nästan 30 grader varmt och blå himmel. Det blåste ljumma vindar som fläktade så där lagom.
Inför moderjord på en klippa vid en av världens vackraste platser -där valde vi att gifta oss.
Vi behövde bara varandra, vår kärlek och naturen som omgav oss.
Det var så romantiskt, känslofyllt och sagolikt, det var kärleken som var det viktiga -inte allt runtomkring.
Det var vi och vi blev ett.
Min finaste vän, min livskamrat och den underbaraste människa du kan träffa!

Det är nu och tills ödet.
Kärlek.
/Åsa