Igår satt jag på ett pendeltåg, folk försökte se upptagna ut. Någon satt med sin mobil, någon tittade upp i taket, någon stirrade i en Metro och några pratade. Det är alltid intressant att iaktta, att lyssna att möta folks blickar.
Jag är så nyfiken av mig att jag kan försvinna bort i tankar om vilka alla människorna är, deras öden, deras historier.
På resa genom livet...Det börjar alltid på samma sätt, vi föds och sedan går färden till olika stationer för oss alla. Ingen resa är den andra lik.
Det satt precis bredvid mig, en kille och en tjej. Två vänner som antagligen stötte på varandra på perrongen. Det pratade om bröllop.. Det pratade om deras liv, det pratar om barn...
-jag orkade bara vara hemma med Noa i 6 månader, det är så pissigt trist att vara hemma. Vad ska man göra? Barnet ger än ju inte så mycket och är ju inte så mycket sällskap direkt. Nej det är verkligen inte roligt.
-Nu jobbar jag 7-15, åker hem städar lagar mat och hämtar barnen 17.
Säger mamman...
Det slår mig då, -byggsatts barn. Alla får dem i nästintill likadan förpackning. Det kommer inte med någon manual, det finns ingen beskrivning på hur barnet fungerar.
Det ända som barnet egentligen brys sig om är Mamman och Pappan..Så börjar resan.
För mig ser den ut så här, för dig kanske annorlunda.
Det finns ingenting så viktigt som tiden med barnen, tid att umgås, tid att bara ta det lugnt, tid att vara kreativa, tid att hitta på bus, tid att ta ansvar, tid att vara tillsammans.
Barnen är det viktigaste vi har, att få vara med att forma dem till bra människor, det är inte så att samhället formar barnen, eller att barnen klarar av att forma sig själva.
(jo till en viss del)
Men att skaffa barn är ju en del av ansvaret som förälder att finnas där, ge kramar och sätta upp ramar.
Barn behöver många olika input, man måste lära barn vad som är fel och vad som är rätt.
Jag tror på att bygga självförtroendet.
Att vara den bästa hejarklacken, att berömma och ge dem ansvart.
-du kan, du klarar det, du är duktig!
Det är ord som jag ofta använder.
Jag har alltid sett tiden att få vara med mina barn som väldigt viktigt, att lära dem rätt och fel. Utmana dem, ge dem möjligheter att växa med ansvar, ge dem tid och ge dem kärlek.
Jag vill att mina barn ska veta att jag alltid finns här, alltid lyssnar, alltid försöker göra mitt yttersta för att vara en bra förälder.
Jag lägger ned otroligt oändliga timmar på att hitta på saker, vara kreativa, göra utflykter, involvera barnen i livet.
Få varje liten individ att dra sitt strå till stacken och tillsammans bygga vår vardag.
MEN -Det är inte alltid enkelt att vara förälder med alla barns olika behov, ibland krockar precis allt.
Vet att jag har extremt högt tålamod och väljer väldigt ofta att inte höja rösten, använda min makt som vuxen..
Försöker alltid att prata, mötas.
Men ibland sätts allt på sin spetts, försöker ta ett djupt andetag men det djupa andetagen kväver mig. 25 blöjor senare, det små som bråkar om varje sak, det stora som är trötta och tjafsar om precis allt, mitt i ett kaos så ska det lagas mat, göras läxor och man ska vara så perfekt och reda ut allt kaos.
Då snubblar man över hinderbanan av kastruller, leksaksbilar...man rymmer in på toaletten, men inte ens där för man vara ifred.
Alla har vi situationer där man får nog -ingen människa är perfekt, alla gör vi fel, all har vi ibland noll energi.
Så även jag!
Men det är även då viktigt att man prata om det, att man förklara varför man blir arg eller varför situationen uppstod.
Jag är så oändligt tacksam att veta att barnen känner det, den tryggheten att det inte behöver känna att det inte vågar prata med mig om saker.
Jag blir inte arg om man är ärlig..
Det är så otroligt mysigt att få höra det, att barnen kommer och berättar saker för att det vet att jag lyssnar att jag finns här.
Byggsatts barn, det finns ju inget facit över hur det ska bli. MEN jag tror och vet att det behövs många kärleksfulla människor, tid och respekt.
För mig så ser det ut så här, för dig på något annat sätt.
Glöm inte -Ingen är perfekt, ingen människa.
Alla gör vi fel, alla har vi dåligt samvete, alla är vi föräldrar.
Döm inte andra, döm inte dig själv.
Jag behöver inte höra att jag är den bästa mamman, eller att mina barn älskar mig mest i hela världen.
Kärlek är så mycket mer, och alla mammor och pappor är ju det bästa för barnen.
Så, ta ett djupt andetag
-du duger precis som du är!
Heja alla våra små byggsatser och alla vi som tolkar dess beskrivningar.
Resan genom livet är många stationer, sätt bara upp ett mål.
Jag erkänner en sak -jag är SÄMST på att leka, men grym på att pyssla och hitta på roliga saker. Vad erkänner du? eller är du perfekt?
/Åsa
Det ända som barnet egentligen brys sig om är Mamman och Pappan..Så börjar resan.
För mig ser den ut så här, för dig kanske annorlunda.
Det finns ingenting så viktigt som tiden med barnen, tid att umgås, tid att bara ta det lugnt, tid att vara kreativa, tid att hitta på bus, tid att ta ansvar, tid att vara tillsammans.
Barnen är det viktigaste vi har, att få vara med att forma dem till bra människor, det är inte så att samhället formar barnen, eller att barnen klarar av att forma sig själva.
(jo till en viss del)
Men att skaffa barn är ju en del av ansvaret som förälder att finnas där, ge kramar och sätta upp ramar.
Barn behöver många olika input, man måste lära barn vad som är fel och vad som är rätt.
Jag tror på att bygga självförtroendet.
Att vara den bästa hejarklacken, att berömma och ge dem ansvart.
-du kan, du klarar det, du är duktig!
Det är ord som jag ofta använder.
Jag har alltid sett tiden att få vara med mina barn som väldigt viktigt, att lära dem rätt och fel. Utmana dem, ge dem möjligheter att växa med ansvar, ge dem tid och ge dem kärlek.
Jag vill att mina barn ska veta att jag alltid finns här, alltid lyssnar, alltid försöker göra mitt yttersta för att vara en bra förälder.
Jag lägger ned otroligt oändliga timmar på att hitta på saker, vara kreativa, göra utflykter, involvera barnen i livet.
Få varje liten individ att dra sitt strå till stacken och tillsammans bygga vår vardag.
MEN -Det är inte alltid enkelt att vara förälder med alla barns olika behov, ibland krockar precis allt.
Vet att jag har extremt högt tålamod och väljer väldigt ofta att inte höja rösten, använda min makt som vuxen..
Försöker alltid att prata, mötas.
Men ibland sätts allt på sin spetts, försöker ta ett djupt andetag men det djupa andetagen kväver mig. 25 blöjor senare, det små som bråkar om varje sak, det stora som är trötta och tjafsar om precis allt, mitt i ett kaos så ska det lagas mat, göras läxor och man ska vara så perfekt och reda ut allt kaos.
Då snubblar man över hinderbanan av kastruller, leksaksbilar...man rymmer in på toaletten, men inte ens där för man vara ifred.
Alla har vi situationer där man får nog -ingen människa är perfekt, alla gör vi fel, all har vi ibland noll energi.
Så även jag!
Men det är även då viktigt att man prata om det, att man förklara varför man blir arg eller varför situationen uppstod.
Jag är så oändligt tacksam att veta att barnen känner det, den tryggheten att det inte behöver känna att det inte vågar prata med mig om saker.
Jag blir inte arg om man är ärlig..
Det är så otroligt mysigt att få höra det, att barnen kommer och berättar saker för att det vet att jag lyssnar att jag finns här.
Byggsatts barn, det finns ju inget facit över hur det ska bli. MEN jag tror och vet att det behövs många kärleksfulla människor, tid och respekt.
För mig så ser det ut så här, för dig på något annat sätt.
Glöm inte -Ingen är perfekt, ingen människa.
Alla gör vi fel, alla har vi dåligt samvete, alla är vi föräldrar.
Döm inte andra, döm inte dig själv.
Jag behöver inte höra att jag är den bästa mamman, eller att mina barn älskar mig mest i hela världen.
Kärlek är så mycket mer, och alla mammor och pappor är ju det bästa för barnen.
Så, ta ett djupt andetag
-du duger precis som du är!
Heja alla våra små byggsatser och alla vi som tolkar dess beskrivningar.
Resan genom livet är många stationer, sätt bara upp ett mål.
Jag erkänner en sak -jag är SÄMST på att leka, men grym på att pyssla och hitta på roliga saker. Vad erkänner du? eller är du perfekt?
/Åsa
