Jag har en tro, att människan är en ödmjuk varelse.
Att det som missat den biten inte lärt sig, att det är något som kanske växer fram eller så dör man omedveten om vad man missat att lära.
Så förlåt att det är tomt här, men i bakgrunden av denna text brottas vi med ett av det märkligaste upplevelserna en förälder för vara med om.
Min tro är att du som läser detta, du som är förälder, tar till dig orden att ALDRIG sätta barnen inför detta trauma.
Det är större än att samarbeta och LYSSNA.
Kärlek till alla er som faktiskt ser till barnens bästa i samhället
/å
