Det finns ett ställe på jorden, där tiden står stilla. Där det växer kärlek i träden, blommar glädje i rabatterna och sprider ömhet genom sin doft.
Det stället på jorden kan man rymma till, det ligger så nära, så makalöst nära!
Det är som i en dröm, en dröm man inte vill vakna upp från. Man ligger där och drar ut på känslan, tankarna och det faktum att det faktiskt är verklighet.
Det är ett rött torp med vita knutar, en vacker kakelugn och en spis i köket man kan elda i.
Den stora träsoffan står på det avlutade trägolvet i köket, träsoffan rymmer alla små barn och det sitter där på rad för att invänta frukosten.
Vi äter rostade mackor, dricker mjölk och pratar om livet.
Utanför torpets munblåsta glasrutor böljar sig ängarna fram, en grusig liten väg med diken på sidan. Det växer långa grässtrån i vägens mitt som kittlar en på bena när man går.
I diket växer alla blommor som en vacker bukett kan innehålla, blåklockor, smörblommor, klöver, prästkragar och midsommarblomster.
klockan 9 varje morgon brummar den gula postbilen förbi, en bit bort sitter vår postlåda. De stora killarna brukar springa i kapp till brevlådan, det springer barfota och man hör små glada -Aj på deras väg. Det gör ont att springa barfota på små stenar, det gör ont den första tiden innan man fått sommarfötter!
Precis så som det ska vara, precis så det är..och det är ingen dröm.
Vi längtar alla ut, nu är det vår och spring i benen.
Tänk, det är lilla torpet, där vi alla glömmer bekymmer, äter frukost i timmar, njuter av tystnaden och spelar spel under fotogenlampans ljus.
/åsa
