stensamlaren

En liten bit Fårö, en strand full av skatter.
Precis som jag så samlar hon, lilla fröken böna
/å

Den nakna sanningen

Varje år det samma sak, en väg fram till en hård yta. I månader har det varit instängda, mjuk bomull kring deras hud. Det är det mest naturliga då -men snart ska de vandra fria och möta morgonens daggbeklädda mark, gräva ner sig i strandens ljusa sand, känna varje liten sten på grusgången.


Det mjuka sköra fötterna möter det hårda steniga marken, första veckorna på sommaren har börjat och snart kommer jag att gå obehindrat fram.
Första dagarna utan skor går man likt en älva fram, man parerar varje litet steg och försöker snudda marken så lite som möjligt.

Ju kortare dagarna blir och solen försvinner allt snabbare i horisonten, ju lättare blir mina steg.
Fötterna har fått en hård yta och man klampar på som en hel hjord av elefanter, man tycks inte märka alla dessa små stenar som tidigare varit som sylvassa nålar.

Jag lämnar skorna på trappan, naken utan strumpor
Veckorna flyger fram i hastig fart, dagarna blir kortare och kortare.
Snart är det dags att skörda åkrarna utanför mitt fönster.

Det närmar sig kräftsäsongen och kvällarna bli kyligare, ett par strumpor åker fram.
För varsamt ner fötterna i den mjuka bomullssockan
Men helt plötsligt känns det som obekvämt, det där strumporna som varit så naturliga varje dag nästintill hela året.
Fötterna har vant sig att vara nakna och det känner sig så fria.

Men snart är det åter dags att packa sin väska, fara in mot stan. Leta upp kartongerna med halsdukar och mössor, damma av det tunna kängorna och då kommer
strumporna vara det mest naturliga.
Men nu känns det bara obekväma och onaturliga, mina fötter vill möta strandens sand mellan tårna och vandra över daggbeklädd mark.

/åsa

fast mark

Det är som i en saga, vägarna, ljuset och alla vackra formationer av sten och sand.
Efter en vecka på denna magiska Ö är vi hemma på fast mark.

En magiska vecka på många sätt.......
Jag återkopplar om det lite senare.
Nu ska jag njuta av Torpet, min kärlek och alla miljarder foton vi tagit under veckan

Tack alla inblandade för en oförglömlig vecka.

Saknar bloggen, saknar faktiskt fast lina...
/Å

mot ön

Mot Gotland, en vecka på ön vi älskar.

Bloggen har lite lite semester, men vi uppdaterar från naturen!
Hoppas ni finner massa mysiga stunder i det kommande sommarregnet som kommer omsvepa hela landet.
stövlar på

Puss /åsa

möss i torpet!

En liten söt mus flyttad in i huset idag - kom med väska och prinsesstårta under armen.
En present virkad av Lotta och kalaspinglan blev glad och lånade den lilla väskan för att packa i.
Musen heter tydligen Molly och ska bo här på torpet, vi får se vad hon hittar på....
Man säger ju -När katten är borta dansar råttorna på bordet....

Molly har gjort sig hemmastadd och krypta ner i sängen nu.
Vi alla glädjes åt våran nya familjemedlem

Mönstret är funnen på någon blogg, återkommer när jag vet vilken.
Tack för den fina 2års presenten
/å

:)

"lilla du"

"lilla du"
När liten blir stor, barn som växer så det bokstavligen knackar.

Det är så underbart att se ett liv ta form, att få vara med och forma.
Tänk att med kramar och ramar, massa positiva ord som -du kan du klarar det -så växer barnet ännu fortare.
Att vara förälder och hjälpa till att bygga upp ett bra självförtroende och en ny individ.
Det är vårt ansvar som föräldrar, inte skolans, förskolan eller någon annans ansvar.

Vi säger alltid -du kan, försök! -Heja vad duktig du är.

Minsta lilla karamellen övar på att äta själv och vi uppmuntrar de, han pillar nöjt i sig maten, tar gaffeln och försöker fånga upp en pastabit. Lite större söt övar på att äta frukt och grönt, vi hejar och berömmer och han blir stolt som en tupp.
Han tar mer och vill smaka vill lära sig.
Vi säger aldrig, -det där äter du inte, du gillar inte det där.
Han växer på alla håll, har blivit en STOR kille, vi berömmer och uppmuntrar och snart har han vuxit ända upp till taket.

Det är så glada och harmoniska, det sitter där sida vid sida vid matbordet. Två bröder, det skiljer några år men det övar och testar.
Det lär varandra saker, Lilla karamellen äter nöjt melon och stora söt vill naturligtvis testa.
Det övar på olika sätt, det får lika mycket beröm.
Tänk, den ena börjar snart 1 klass och den andra kommer snart gå.

Det lär och växer, sida vid sida..Det är snart stora på olika sätt.
Växtvärk i form av kärlek.
/å

Att få vara en prinsessa

Å får jag?!!
Ibland får man saker man drömt om, något man inte förväntar sig. En dröm är en dröm och ibland slår dessa in.
Jag känner mig vacker, den är vacker..
Som en prinsessa över torpet, barfota med min vinröda klänning.

Tack min älskade kärlek för att jag får vara din.
Tack för den fina gåvan.

Klänningen från Odd Mollys nya höst kollektion.

/å

vad jag längtar

Sommarlov

Mitt sommarlov började och med ryggsäcken på ryggen och hunden Ludde vinkade jag adjö till storstan.
Mamma hade packat kläder för en hel sommar och det låg vackert vikt i min väska.
Hon tog min hand och vi färdades genom Stockholms lokaltrafik mot Gärdet.
Där ute på gräset stod det stora röda sl bussarna uppställda på långa rader, massor med barn såg nyfiket förväntasfulla ut.
Det hängde så mycket känslor i luften och min mage pirrade av hela upplevelsen, jag visste vad som väntade mig.
Det kramade och pussades, vinkades och fälldes en och en annan tår.
Vi slussades in i bussarna, en glasruta skilde mig och mamma åt. Hon vinkade och slängde kyssar, snart var det inte bara glasrutan som skilde oss åt utan
ett helt sommarlov.

Mot barnens Ö åkte vi. Mot kolonin och ett sommarlov i det gröna.
Ju närmare vi kom vårat slutmål ju mer pratades det i bussarna, barn lärde känna barn och ledarna berättade om den kommande sommaren.
Jag längtade, längtade ut. Längtade efter att få slänga av mig skorna och springa barfota, få sommarfötter.

Nu var det jag och jag, här med alla barn och ledare. En sommar med bad, äventyr och bus.
Samling på morgonen när klockan ringde, genomgång av dagen. Hajker, spökstig, lekar, segling, bastubad.
Jag fullkomligt älskade detta, att få möjligheten att äventyra i skogar och mark.

Med posten kom hälsningar från storstan, vykort och paket med tidningar. Mamma sänd mig vykort nästan varje dag och min vägg vid min sängplats fylldes med fina
motiv som hon valt ut.
Om man längtade mycket kunde man ringa hem, man hade någon minut på sig, en klocka vid telefonjacket sade när tiden var slut.

Dagarna gick, fräknarna fler, skrubbsår på knäna många och myggorna hade lämnat avtryck på kroppen.
Så levde vi i veckor, äventyr och massa underbara stunder. Vi hade fotbollsturnering och teater. på Lördagen var det filmtime i Ladan, då fick man handla lördagsgodis från kiosken i matsalen.
Allt hade sin gång, sin tid och sitt liv. Ingen brådska, ingen stress, vi bara var och fångade dagens väder.


Så en dag kom hon med bussen. Den stannade en bit bort och jag kunde se henne på avstånd vandra längsmed vägens kant.
Visst saknade jag mamma, det var underbart att få en stor kram och få känna hennes doft.
Under några timmar var vi tillsammans igen, hon var på besök i mitt sommarlovsparadis.


Varje sommar var jag på mitt egna äventyr. Lärde mig att klara mig själv, segla, längta, hajka och umgås.
Det gav mig så mycket i livet -barnens ö och kolonin.
10 sommarlov spenderade jag där.
Tänk om alla barn fick denna möjlighet
/å

vad härligt med livet

Det bakades småkakor, doften spred sig i det lilla torpet. Jag satt i den vackra gamla träsoffan och lyckade få all teknik med skrivaren och datorn att fungera, ÄNTLIGEN. Men tekniken känns så overklig när man sitter mitt i torpets kök, datorn och skrivaren passar inte in.
Men tekniken är en del av min vardag, ett sätt för mig att arbeta.

Att vara utan tekniken gör mig smått frustrerad, hinner inte med saker jag bör hinna med.
Fast jag har blandade känslor. Datorn är ett måste, att föra över filer med fotografier. Det är när jag inser vilken skatt jag har, när jag sitter där på kökssoffan och blädrar bland fotografier på lilla bönan.

Jag blir helt varm av lycka till henne och till alla våra barn.
Att få älska villkorslöst, att få en puss och en gosig liten hand som vill krama.

Hon är en sann liten böna, så lätt att älska, så full av liv.

Med hjälp av tekniken följer jag hennes väg, 2 år har gått sedan den dagen vi födde fram henne på Danderydssjukhus, 2 år som vi fick hålla henne nära nära våra kroppar.

Han sätter sig brevid mig, mannen i mitt liv, pappan til mina barn. Vi skriver ut foton på henne, 1 från varje månad sedan hon föddes. Vi ler och skrattar, tittar och förundras. 24 foton i ett litet album, tänk att vi fotograferat hennes väg varje månad av hennes liv.
Det är ändå då jag blir varm av glädje att tekniken finns, att vi har alla dessa fotografier att följa hennes tillväxt. -Att gå tillbaka och minnas, titta och skratta.

Dagen efter är det hennes födelsedag, hon blir 2 år. Man kan tänka att en 2åring inte bryr sig så. Men med stora ögon bläddrar hon i sitt album, skrattar och ler, pekar och pratar.
Det var den bästa presenten jag kunde ge henne, och jag tackar tekniken fast det viktigaste i livet är att jag har henne här nära nära

/mamma

Bönan vad vi älskar dig

Regnet öser ner men vad gör det när man bli 2 år idag! Världens gladaste lilla böna vaknade som solen själv. Några små presenter men det viktigaste en mysig stund på morgonen, blommor kakor å ballonger! Ett munspel, en ryggsäck, en duplo sak var från storebrorsorna, en klänning, en låda med baksaker, några hårspännen. Puss lilla söta bönan vad vi älskar dig / familjen p.s grattis Molly som med blir 2 år idag

snart 2 år sedan

Den 9 juli 2007 kom hon till oss....
Den lilla fröken böna, med blont hår och blå ögon.

Hon går och sjunger jag må hon leva, hurra hurra hurra.
Precis som om hon visste att det snart är hennes födelsedag
/å

.:sommarregn:.

Det regnar

Hela himlen öppnades sig med ett brak, regndropparna studsade mot stentrappan.
Du stod där bredvid mig, förundrades över naturens dusch. Barfota på dörrposten, vinglades mellan det torra och det blöta.

Ett stilla ögonblick i vardagen, en liten stund för oss själva.
Du fnissade högt åt allt regn, pekade och sträckte ut det små knubbiga benen.
Sedan vänd vi om, in i husets hjärta. En sväng om med den nya fluffiga kjolen på vardagsrummets nysåpade trägolv.
Du åt jordgubbar och dansade, från Cd spelaren hördes Astrid Lindgrens bästa barnvisor.
Vi alla älskar det spåren, det dansas och sjungs i från alla vrår när den är på.
Du dansade och snurrade, skrattade och sjöng på ditt lilla språk.

Sedan bakade vi en kaka, storebrorsorna och jag. Det vispade och smörade.
Det var den godaste kaka vi ätit.
Vi satt där i den vackra gamla träsoffan vi fått från gammelmormor Lisa, brorsorna konstaterade att man inte behöver göra så mycket mer på sitt sommarlov
än att bara
vara.
Man bara är i det lilla torpet Lyckebo, det är det som är lyckan
/å


sockerkaka (källa family living num 4 2009)

2 ägg och 1 äggvita
2 dl socker
2 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 dl vatten

1.vispa ägg och socker poröst.
2.Blanda mjöl och bakpulver. Häll i smeten plus vattnet.
3.grädda längst ner i ugnen i cirka 35 minuter

Glasyr
100 g margarin
1,5 dl socker
1 ägggula
2 msk vaniljesocker

1. sjud allt i 5 minuter. Passa så det inte bränns fast!
2. Häll det sedan över den färdiga kakan. Strö över massa kokos!

Fotografierna är tagna med iphone, den är bra den

wiiiii -lite teknik är nog bra

Sol, värme, gemenskap.
Vi befinner oss i det lilla röda torpet vid åkerns början.
Här står nästan tiden stilla, allt har sin tid och sin takt.
Här flyger svalorna i loopar och gör sig bekanta med oss, blåklockorna och det röda vackra klövern växer i dikets kant, vi följer naturens vilda framfart och beundrar dennes grönskande prakt.
Vi plockar vackra sommarbuketter och fyller torpets alla fönsterbrädor med.
Vi formger ett utekök och planterar blommor i det nyfixade rabatterna.
Det är sommar och värmen gör att vi måste bada i den vackra sjön bara några meter bort.


Sommarlov...och alla njuter. Ingen vill åka härifrån.
Vi har hittat hem
/å




åå såå
Sorry alla som mejlat (typ 500 som inte fått svar)
jag har ingen möjlighet att vidarebefordra recepten från torpet, men så fort jag sitter på fast kabel så kommer mejl.