lördag 31 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
.:den galna KOCKEN:.
onsdag 28 oktober 2009
söt som socker
Barn är bland det mest spännande man kan fotografera, ibland bjuder det på stekta jordgubbar. Dessa foton blev så vackra, det är lite analogt foto över dem (filmrulle) och jag saknar helt plötsligt att stå i ett mörkrum och labba.
Varför känns detta så speciellt -Ett rum med dålig belysning och iso på 1000..Men de gryniga gör ingenting, det perfekta är leken. Det gryniga gör mig lycklig..
Mer foton hittar du här
/åsa
Mera FÄRG åt alla
På min väg mellan Odenplan och hemma mötte ett kärlekspar mig, en stor reklampelare i form av en tavla.
Så jag målade denna tavla ovan, det var så roligt att jag måste skynda iväg och köpa penslar och papper.
Den inspirerade mig, som så mycket annat inspirerar i vardagen.
Jag kom hem, började måla akvarell och göra ett album till barnen, färg överallt!
Idag när jag vaknade var alla mina fingrar i regnbågens alla nyanser, som ett minne av gårdagen.
Så himla mysigt att vakna med kreativiteten på händerna
Ha den finaste ONSDAGEN
/åsa
Så jag målade denna tavla ovan, det var så roligt att jag måste skynda iväg och köpa penslar och papper.
Den inspirerade mig, som så mycket annat inspirerar i vardagen.
Jag kom hem, började måla akvarell och göra ett album till barnen, färg överallt!
Idag när jag vaknade var alla mina fingrar i regnbågens alla nyanser, som ett minne av gårdagen.
Så himla mysigt att vakna med kreativiteten på händerna
Ha den finaste ONSDAGEN
/åsa
tisdag 27 oktober 2009
Äntligen Måndag;)
Igår stod jag på bussen, den slingrade sig fram mellan Stockholms gator. Det var en ny vecka, en ny dag, en väldigt grå höstdag och en helt vanlig Måndag.
Så många gånger jag hört en tung suck när det är Måndag, -Ja ha då är det bara att jobba tills nästa helg då.
Jag har aldrig riktigt insett det, har aldrig suckat på måndagar, aldrig gått med tunga steg.
Tänk nya möjligheter, nya möten, nya små äventyr.
Med nyfikenhet och vilja brukar jag möta mina måndagar.
Så i går på bussen, när den stannade till vid Odenplan såg jag detta konstverk luta sig mot det lilla glashuset.
På en stor bit gammal kartong har någon målat och skrivit en härlig uppmaning.
Jag blev så lycklig i hela kroppen att ja idag blev tvungen att promenera dit idag för att ta ett foto med min mobil -för att dela med mig till dig.
Ha en FIN Tisdag och en fin vecka
/åsa
Så många gånger jag hört en tung suck när det är Måndag, -Ja ha då är det bara att jobba tills nästa helg då.
Jag har aldrig riktigt insett det, har aldrig suckat på måndagar, aldrig gått med tunga steg.
Tänk nya möjligheter, nya möten, nya små äventyr.
Med nyfikenhet och vilja brukar jag möta mina måndagar.
Så i går på bussen, när den stannade till vid Odenplan såg jag detta konstverk luta sig mot det lilla glashuset.
På en stor bit gammal kartong har någon målat och skrivit en härlig uppmaning.
Jag blev så lycklig i hela kroppen att ja idag blev tvungen att promenera dit idag för att ta ett foto med min mobil -för att dela med mig till dig.
Ha en FIN Tisdag och en fin vecka
/åsa
måndag 26 oktober 2009
det skrivna ordet
Det är inte någon pekfingervals, nej det krävs ett papper och en penna, kanske även ett suddgummi.
Jag hittar ingen pennvässare, letar i barnens rum bland mina prylar. Tillslut finner jag en liten plasttig sak i limegrönt med Bamse på framsidan, den får duga.
Framför mig har jag vita papper, A4 papper utan hål.
Det blänker så där så man måste kisa, jag sitter där och kisar mot det tomma pappret som ekar av tysthet.
Så börjar jag, väldigt trevande och ovan, fumlar med pennan och försöker hitta den perfekta ställningen mellan fingrarna.
Jag sitter här, utan min dator och Delete knapp, jag gör något ovanligt. För varje ord måste jag tänka, varje mening jag bygger upp.
Måste tänka noga och koncentrera mig på kråkfötterna som skrattar hysteriskt mot mig. Försöka övervinna deras hånskratt och ignorera deras märkliga balanskonst som ska likna en rad.
Fångar upp suddgummit -suddar ut den senaste raden. Det blir inte snyggt, tar upp pappret från bordet och knölar ihop det till en boll och slänger det bakom ryggen.
Jo jag ska skriva ett brev, efter mitt 4 försök känner jag en lätt kramp i handen. jag är så konstcentrerad och håller så hårt i pennan att jag har fått kramp.
-Inser att jag måste öva mer, ge det tid. Slappna av.
Lämnar allt för en stund.
Vid mitt nästa försök går det som på räls, som jag inte gjort annat. Jag skriver så snabbt på pappret att det gnisslar om pennan!
Fylls av ord, av värme och framförallt över min tanke att en annan människa ska få ett brev och jag ska få ett handskrivet brev tillbaka.
Jag har börjat denna fina vecka med att författa ett brev till min nya vän, en brevkompis!
Jag har insett att detta med email inte är min grej, jag behöver den där tanketiden. Behöver få gå omkring och smaka på orden, välja mina formuleringar, fundera över historier och invänta ett svar med pirr i magen.
Det är stort, det är retro det är snigelpost!
Underbaraste veckan till er
/åsa
Jag hittar ingen pennvässare, letar i barnens rum bland mina prylar. Tillslut finner jag en liten plasttig sak i limegrönt med Bamse på framsidan, den får duga.
Framför mig har jag vita papper, A4 papper utan hål.
Det blänker så där så man måste kisa, jag sitter där och kisar mot det tomma pappret som ekar av tysthet.
Så börjar jag, väldigt trevande och ovan, fumlar med pennan och försöker hitta den perfekta ställningen mellan fingrarna.
Jag sitter här, utan min dator och Delete knapp, jag gör något ovanligt. För varje ord måste jag tänka, varje mening jag bygger upp.
Måste tänka noga och koncentrera mig på kråkfötterna som skrattar hysteriskt mot mig. Försöka övervinna deras hånskratt och ignorera deras märkliga balanskonst som ska likna en rad.
Fångar upp suddgummit -suddar ut den senaste raden. Det blir inte snyggt, tar upp pappret från bordet och knölar ihop det till en boll och slänger det bakom ryggen.
Jo jag ska skriva ett brev, efter mitt 4 försök känner jag en lätt kramp i handen. jag är så konstcentrerad och håller så hårt i pennan att jag har fått kramp.
-Inser att jag måste öva mer, ge det tid. Slappna av.
Lämnar allt för en stund.
Vid mitt nästa försök går det som på räls, som jag inte gjort annat. Jag skriver så snabbt på pappret att det gnisslar om pennan!
Fylls av ord, av värme och framförallt över min tanke att en annan människa ska få ett brev och jag ska få ett handskrivet brev tillbaka.
Jag har börjat denna fina vecka med att författa ett brev till min nya vän, en brevkompis!
Jag har insett att detta med email inte är min grej, jag behöver den där tanketiden. Behöver få gå omkring och smaka på orden, välja mina formuleringar, fundera över historier och invänta ett svar med pirr i magen.
Det är stort, det är retro det är snigelpost!
Underbaraste veckan till er
/åsa
lördag 24 oktober 2009
INTE utan min kamera;)
Ibland förgylls livet av alla dessa möten, möten mellan människor, vänner, släktingar och familj.
Det känns som dagarna har varit fyllda med sånt som ger mig energi -en frukost hemma med skratt och hela familjen samlad, en stor kram från en älskad vän, ett par fina ord från någon som läser, några timmar bland massa skapande och fotointresserade tjejer och så lite pussar från barnen
Men har redigerat klart massa saker och kommer under veckan uppdatera min fotoblogg som du hittar HÄR
Ha en fin Söndag
/å
♥ hemmet ♥
Om någon vill se artikeln så finns den HÄR
Å nej vi bygger inte pärlplattor istället för att titta på tv;).
Det viktigaste i allt är att man bor billigare, har mer möjlighet att spendera tid tillsammans.
Jag tror på närhet ♥
Tror på att umgås med sina små, bor man lite billigare har man mer tid att kunna leva så.
Ha en fin dag ni betydelsefulla, tack för allt
/åsa
fredag 23 oktober 2009
trångbodda=mycket kärlek på liten yta
Några fotografier i SVD och ett litet reportage om "hemma hos oss". Jag har nog aldrig riktigt bjudit in er på en rundvandring i vårt hem, även fast inredning är ett av mina stora intressen Har aldrig känt behovet av att ta massa foton och visa, vi trivts här och det är precis det inredning ska vara -reflektera de människor som bor där och vara hemtrevligt för dem. Men nu har detta reportage fått många frågor, så som HUR vi löser det att bo på liten yta.
-Så hej och Välkomna hem till oss!
Vi bor trångt, 72 otroligt smarta kvm fördelat för 6 personer, det är en 4 rummare. Det som gör denna lägenhet så bra är att den är så sanslöst välplanerad, att alla har sitt egna" krypin". Det är högt i tak vilket ger lägenheten rymd.
När man inreder får man utgå från det faktum man har, hur många kvm, hur stora är rummen osv.
Med dessa utgångspunkter har vi valt ljusa färger som bas i hela hemmet, men i varje rum så finns det färgstarka element.
Detta för att ljuset ska reflekteras i rummen och det ska kännas lite större.
Vi har turen att bo högt upp och ha fönster i 3 väderstreck
Vi har valt att köpa små möbler, nätta som lätt går att flytta omkring. Valt möbler med förvaringsmöjligheter. Den stora bänken i vardagsrummet är en förvaringslåda där man kan förvara filtar, tidningar osv i.
Allt här hemma har sin viktiga funktion.
Att skapa ett luftigt intryck gör man lätt genom att inte övermöblera, eller helt enkelt frigöra golvyta. Försöka ha så lite saker på golvet som möjligt. Eller om man har möbler se till att det har fötter;)
varje rum har olika spärrhyllor, just för funktionen och för att skapa ett luftigare rum. I dessa hyllor förvarar vi saker i lådor.
Med hjälp av få färgstarka talande inredningdetaljer så skapar man lätt en helhet.
Vi har satsat på att ha en slags röd tråd genom hela hemmet. Färgerna, turkost, orange, rött och svart syns i varje rum, även så går det ett grafiskt mönster genom lägenheten.
Bor man trångt är det viktigt att binda samman, så man inte inreder varje rum i totalt olika stilar.
Om du tittar på planlösningen så har jag satt ut siffror, siffrorna representerar det olika fotona nedan.
PUNKT 1 och 2
Här är en del av den otroligt "stora hallen" -typ 2 kvm. det finns inte så mycket att göra i en så stor hall;)
Vi har två badrum och har valt att ta bort ett av badrummen och gjort garderob där. Just för att slippa alla jackor och skor i hallen.
På ett av det få ytorna har vi ställt en byrå med många lådor, där har varje medlem i familjen en egen låda. Där lägger man mössa, vantar, nycklar osv. Detta fungerar väldigt smidigt och det är ett måste att man håller ordning på sina saker, barnen är bäst på detta;)
För att den stora hallen ska kännas "lite" större så valde vi bort att förvara alla ytterkläder här. En härlig vägg med kontrast och ramar målade i samma färgskala gjorde att detta rum kändes större en vad det är.
Sedan är det alltid det första gästen och besökaren möter, så en mysig punkt som sammanfattar hemmet gör att folk känner sig som hemma från första minuten det stiger in.
Här inne har vi valt att punktbelysa tavlorna och ha det väldigt ljust, det är oxå ett bra trick att få något att känna rymligare -ljus.
Punkt 3 och 4
Som ni ser på planlösningen finns det inte så många olika varianter man kan ha ett köksbord på. Här valde vi ett av det få borden på marknaden med 1 ben, detta för att spara plats och slippa trängas med alla stolar. Det hade aldrig gått att sitta 6 personer här annars. Eftersom köket är så pass litet så ville vi få in lite färg och valde en färgstark tapet. jag tycker om att jobba med flera färger samtidigt, ett turkost rum behöver inte bara vara turkost och en accentfärg.
I köket är det små 10X10 cm tavlorna en fokuspunkt och ger en sammanfattning på vad rummet har för färgsskalor.
En stor spegel är perfekt, det gör att det känns otroligt mycket större en vad det är.
punkt 5. Gamla pussel har fått ett nytt liv, det är så man kan säga om vårt hem -saker här får ett nytt liv. Jag gjorde massa kylskåpsmagneter av pussel som inte var kompletta -istället för att slänga dem.
punkt 6. ja det är inte stort, men fungerar utmärkt. Små fåtöljer som passar rummet och ger luftigare intryck. Ett Skåp med musikförvaring monterades på väggen och spegel för att ge rymd och spegla ljuset. Här inne har vi det turkosa, det s/v grafiska men även en orange färg.
Punkt 7
När man står i hallen så ser man inte denna vägg som verkligen ger karraktär åt rummet, det man ser är vit och luftigt. Men jag älskar att överaska, man kommer in, vänder sig om och vips så har rummet blivit ett annat en vad man trott. Bor man trångt är väggarna det bästa man har att skapa en personlig stil med. På en Lackhylla placeras det diverse olika fina prydnasföremål, inte många men lagom så att det blir små fina stilleben och ger personlighet åt rummet.
Punkt 8
Man har ofta olika ställen i ett rum där man vilar ögonen, eller där man oftast tittar när man kliver in. Där placerar jag spännande föremål och saker som binder samman allt till en helhet.
Det orange går genom alla prydnader. Det är saker som jag hittat, fått, fyndat. Saker som andra inte vill ha. Vi har inte många saker men väl utvalda.
Punkt 9 och 10
Det stora pojkarnas rum, här har det själva fått välja en varsin färg. Denna färg representerar deras ytor och delar av rummet. Vi byggde en platsbyggd säng med förvaring, det sover inte precis ovanför varandra utan det är skapat som små egna krypin där det stör varandra så lite som möjligt. Tyvärr är dessa foton gamla, men ovanför sängarna är det idag stora väggmålningar som det själva gjort i form av namnteckning och ett självporträtt.
I rummet så var det ett önskesmål att ha mycket golvyta. perfekt är det att montera hyllor och bänkar på spärrhyllor. Så andra väggen i rummet rymmer massa hyllor med förvaring för alla deras saker, men även plats för läxläsning och pyssel.
Punkt 11 och 12
Detta rum har ju blivit lite annorlunda sedan jag tog dessa foton. Nu bor Filip här och vi ska bygga en säng till dem. Detta rum är grafiskt och rätt så stilrent. Alla leksaker står i en stor vit hylla där det får tala sitt eget formspråk. Det flesta leksaker är begagnade och gamla, men även mycket träleksaker. Vi gillar bra funktionella leksaker som håller och som är vackra.
När man bor trångt går det inte att ha kvar allt, så det är ett måste att rensa ur. Men även att förvara i källaren och byta ut leksaker med jämna mellanrum
Punkt 13
Här är arbetshörnan, ett litet genomfartsrum. Här delade vi av sovrummet, byggde en vägg för att skapa ett eget litet rum i rummet.
Det fungerar otroligt bra, trodde aldrig det när det byggdes -men här har verkligen varje kvm fått komma till sin rätt. ovanför det väggmonterade skrivbordet samlas allt som ger oss inspiration. På andra sidan har vi monterat spärrhyllor och har förvaring.
hyllan och en del av skrivbordet.
Punkt 14 -här är sovrummet, en 180 bred säng får plats. Vi är inte riktigt klara med detta rum men valde en rätt mörk varm röd färg som fondvägg. Bakom sängen har vi byggt ut en hylla med förvaring eller mer en sänggavel med förvaring. Under locket så ryms sladdar till mobiler -förvaring för böcker och tidningar. Enkelt stilren och avslappnande
Så..
sammanfattning -med små ytor får man göra det bästa. det finns inte så mycket svängrum. Men med det små möjligheterna vi har så har vi skapat ett funktionellt hem.
För oss så fungerar det med att förvara saker efter säsong -ner med vinterkläderna i källaren. Sortera ut och sälj det man inte använder, köper inte hem massa onödiga prylar.
Å vi får aldrig panik;) vi har inget problem att bo så här, men jag tror det beror på hur man fungerar som människa.
MEN blir det för mycket kaos på liten yta- rymmer vi till torpet, där har vi ett stort uterum;)
tack och ha en fin helg
/åsa
torsdag 22 oktober 2009
.:skapa skapa-kreativa kaoset:.
onsdag 21 oktober 2009
.:här pysslas det:.
-Hej du lilla fröken Kavat,
Det var en av det varmaste sommardagarna, vi tog bilen till Vaxholm. Du köpte en liten väska, fast egentligen var det nog påsen du ville ha.
Jag älskar det här fotot på dig, det ser ut att vara taget för 30 år sedan..Kunde lika gärna varit jag.
Ett skapande kaos, men jag hade skoj!
/åsa
tisdag 20 oktober 2009
.: -tänk, ett vitt papper kan bli så här färgglatt:.
-Hej du, du min bästa vän som alltid finns där vid min sida, som ger mig så mycket uppskattning och kärlek.
Egentligen så är det svårt att beskriva detta, även fast jag har lätt för att skriva om känslor. Men när något är stort, något som betyder oändligt för livet så blir tankarna bara som farande stjärnfall.
Det som gör livet så här rosa och fluffigt, är att vi ständigt vill utvecklas och lyfta varandra. Att vi är ödmjuka och ger varandra utrymmet att få vara den människan vi är.
Vi pratar ut om saker, berättar hur vi känner och lyssnar hur den andra ser på saken.
Vi berömmer och ger varandra orden och närheten.
Det är inte ofta vi bråkar, bråkar det är det oftast för någon saknar den andra. Vi förenas alltid med en kram.
Jag älskar att dela vardagen med honom, att storahandla, att tvätta, att laga mat vid hans sida. Alla det små stunderna är det som gör mig lycklig.
Sedan att han alltid är omtänksam, skriver vackra mess, tänker på mig och överaskar mig ofta med det lilla extra, är ärlig och säger vad han tycker.
-Jag älskar dig av hela mitt hjärta och själ, och glädjas att vi tillsammans vandrar till samma mål i livet. Att vi bygger varandra istället för att ta sönder.
-Kärlek till dig älskade Richard
Jag uppskattar kärleken, att man får möjlighet att leva med dem man älskar.
Allt för ofta tas det förgivet, man får påminna sig om att berätta det. Detta är mitt sätt att berätta.
Lite kludd framför tvn å det blev till en layout. Ett alster till livets dokumentation.
Tycker om att gömma texter, ibland är texten det som ska vara i fokus..ibland inte
/åsa
måndag 19 oktober 2009
kladd å sy
Den kreativa processen är en spännande tanke gång, hur ord kan bli en teckning, ett mönster bli ett fotografi eller någons kärlek bli till något sytt.
Som ett mess på min mobil från clara...
"jag älskar att det regnar på min födelsedag"
När man har 4 barn, föräldramöte, utvecklingssamtal, kalas, fest, kalas igen och en el vecka med migrän.. Ja då kan en timme bli till ett konstverk.
Skapandet är befriande
/Åsa
för magdas
Resulterade i denna layout..för jag älskar regnet med!
När man har 4 barn, föräldramöte, utvecklingssamtal, kalas, fest, kalas igen och en el vecka med migrän.. Ja då kan en timme bli till ett konstverk.
Skapandet är befriande
/Åsa
för magdas
torsdag 15 oktober 2009
inte vilken dag som helst...
Igår skulle vi åkt förbi min mamma, barnens mormor och firat hennes födelsedag.
Men istället tittar jag upp mot den klarblå himlen och sänder slängpussar.
Det finns ingen mall över saknad, inget facit över hur man ska förhålla sig till sorg. Man utgår från sitt hjärta och finner sin egna väg. Det finns inga rätt eller fel, din sorg är din sorg och du gör valet.
Jag valde att växa, att uppskatta, se de små sakerna i livet och ta vara på sekunderna.
Tiden går så fort, nu har jag levt fler år utan henne än med. Hon finns alltid i mitt hjärta, jag försöker att se allt det ljusa varma, minnas hennes röst. Komma i håg alla det där speciella stunderna.
Därför blev denna layout till, orden till mamma.
Det är därför jag kom in på scrapbooking för några år sedan - Utan alla nedskriva ord, utan något att blicka tillbaka till, utan orden till fotografierna.
Därför är det viktigt för mig att få skriva mina känslor och tankar, inte scrappa alla julfoton, dagisfoton eller något annat.
Mer är det orden och kärleken jag fokuserar på en fotografierna och händelsen - för det är det jag saknar från min mamma, något album att öppna upp fylld med värme och kärlek. Fyllt med det som var hon!
Det är jag på fotografiet, texten handlar om all värme jag känner för min änglmamma.
Grattis Mamma på din 58 års dag, 16 år utan dig... Fast du är alltid med mig
/Åsa
Men istället tittar jag upp mot den klarblå himlen och sänder slängpussar.
Det finns ingen mall över saknad, inget facit över hur man ska förhålla sig till sorg. Man utgår från sitt hjärta och finner sin egna väg. Det finns inga rätt eller fel, din sorg är din sorg och du gör valet.
Jag valde att växa, att uppskatta, se de små sakerna i livet och ta vara på sekunderna.
Tiden går så fort, nu har jag levt fler år utan henne än med. Hon finns alltid i mitt hjärta, jag försöker att se allt det ljusa varma, minnas hennes röst. Komma i håg alla det där speciella stunderna.
Därför blev denna layout till, orden till mamma.
Det är därför jag kom in på scrapbooking för några år sedan - Utan alla nedskriva ord, utan något att blicka tillbaka till, utan orden till fotografierna.
Därför är det viktigt för mig att få skriva mina känslor och tankar, inte scrappa alla julfoton, dagisfoton eller något annat.
Mer är det orden och kärleken jag fokuserar på en fotografierna och händelsen - för det är det jag saknar från min mamma, något album att öppna upp fylld med värme och kärlek. Fyllt med det som var hon!
Det är jag på fotografiet, texten handlar om all värme jag känner för min änglmamma.
Grattis Mamma på din 58 års dag, 16 år utan dig... Fast du är alltid med mig
/Åsa
onsdag 14 oktober 2009
ett telefonsamtal...
Ni vet, det var en sån där vanlig dag, en sån där dag som egentligen skulle passerat obefintligt och inte lagts på minnet. När nästa dag skulle kommit skulle jag försöka minnas vad jag gjorde dagen innan, men utan resultat.
Den skulle varit så grå, passerat utan att jag skapat några filer att öppna upp igen.
Men ett telefonsamtal skulle ändra på allt, en röst skulle bryta rutinerna.
Det rådde total familjekaos, barnen skulle i säng. En del var så trötta att det knappt kunde hålla ögonen öppna. Mitt i allt fix, välling, blöjbyten och pyjamas så ringer min mobil.
Det brukar inte ringa någon vid den tiden, så jag skyndade mig att fånga upp telefonen som argt signalerade på min uppmärksamhet.
Tryckte på svara -men barnen överröstade allt befintligt ljud.
-Vänta jag hör ingenting, ropade jag. Det är så lustigt att man alltid höjer rösten när man själv inte hör, människan på andra sidan hör mig ju inte bättre för det.
Jag gick in i köket, stängde dörren, barnens trötta attityd letade sig in som en mullrande ljudvägg.
-ursäkta, nu hör jag dig. Sade jag
-Är det Åsa B?, du som gick i Högalidsskolan, undrade en kille på andra sidan.
-Ja svarade jag, hur så?
Det hinner ju flyga 7000 tankar på 2 sekunder.
-Hej Åsa, det är Alexander....
Denna vanliga gråa dag fick helt plötsligt en rutschelkana tillbaka i tiden.
Det var en av mina bästa killkompisar från mellan och högstadiet, han jag delade så många minnen med. Han jag berättat om saker jag aldrig skulle berättat för någon.
Sist vi sågs var då..den där dagen när sommaren började.
Det var sommarlovet, det sista innan verkligheten och vuxenlivet gjorde sig påmint.
Slutet på grundskolan. Det var då hela mitt liv bokstavligen försvann på en natt, min mamma dog, vi fick flytta, alla mina vänner och bekanta bara försvann. Det var som man tryckte på Delete.
-Hur mår du, jag tänker på dig så mycket. Undrar hur allt gick. Kan inte släppa dig, måste få veta. Sade Alexander med en varm röst.
Vi pratade, jag mindes. Det hade varit en jobbig tid, mina killkompisar var mitt allt min trygghet och det ställde upp för mig vilken tid på dygnet.
Nu satt vi i telefonen och hade ett samtal, det var som att prata med någon om ens liv innan man levt. En märklig känsla.
Men mitt liv tog slut och började den där dagen när min mamma dog.
Jag hade ingenting som band mig kvar i det livet, så jag gick lämnade allt.
-Åsa det är inte bara jag som undrar vart du tog vägen, vi saknade dig. Men vi visste inte vart du tagit vägen, du var bara borta! Sade han uppgivet.
vad modigt av Alexander att ringa, vilken otrolig resa dagen gav mig. Den blev inte grå, den passerade inte obefintligt. Den satte djupa spår i mig och har kommit att betyda oändligt mycket.
Tänk att det är så, människor som man lever nära bara kan försvinna, man kan gå där på gatan utan att hälsa.
Men ibland händer det, att man bryter tystnade och färgar en hel dag, ger livet ett djup.
Det berör mig, det samtalet från min barndom
/åsa
Den skulle varit så grå, passerat utan att jag skapat några filer att öppna upp igen.
Men ett telefonsamtal skulle ändra på allt, en röst skulle bryta rutinerna.
Det rådde total familjekaos, barnen skulle i säng. En del var så trötta att det knappt kunde hålla ögonen öppna. Mitt i allt fix, välling, blöjbyten och pyjamas så ringer min mobil.
Det brukar inte ringa någon vid den tiden, så jag skyndade mig att fånga upp telefonen som argt signalerade på min uppmärksamhet.
Tryckte på svara -men barnen överröstade allt befintligt ljud.
-Vänta jag hör ingenting, ropade jag. Det är så lustigt att man alltid höjer rösten när man själv inte hör, människan på andra sidan hör mig ju inte bättre för det.
Jag gick in i köket, stängde dörren, barnens trötta attityd letade sig in som en mullrande ljudvägg.
-ursäkta, nu hör jag dig. Sade jag
-Är det Åsa B?, du som gick i Högalidsskolan, undrade en kille på andra sidan.
-Ja svarade jag, hur så?
Det hinner ju flyga 7000 tankar på 2 sekunder.
-Hej Åsa, det är Alexander....
Denna vanliga gråa dag fick helt plötsligt en rutschelkana tillbaka i tiden.
Det var en av mina bästa killkompisar från mellan och högstadiet, han jag delade så många minnen med. Han jag berättat om saker jag aldrig skulle berättat för någon.
Sist vi sågs var då..den där dagen när sommaren började.
Det var sommarlovet, det sista innan verkligheten och vuxenlivet gjorde sig påmint.
Slutet på grundskolan. Det var då hela mitt liv bokstavligen försvann på en natt, min mamma dog, vi fick flytta, alla mina vänner och bekanta bara försvann. Det var som man tryckte på Delete.
-Hur mår du, jag tänker på dig så mycket. Undrar hur allt gick. Kan inte släppa dig, måste få veta. Sade Alexander med en varm röst.
Vi pratade, jag mindes. Det hade varit en jobbig tid, mina killkompisar var mitt allt min trygghet och det ställde upp för mig vilken tid på dygnet.
Nu satt vi i telefonen och hade ett samtal, det var som att prata med någon om ens liv innan man levt. En märklig känsla.
Men mitt liv tog slut och började den där dagen när min mamma dog.
Jag hade ingenting som band mig kvar i det livet, så jag gick lämnade allt.
-Åsa det är inte bara jag som undrar vart du tog vägen, vi saknade dig. Men vi visste inte vart du tagit vägen, du var bara borta! Sade han uppgivet.
vad modigt av Alexander att ringa, vilken otrolig resa dagen gav mig. Den blev inte grå, den passerade inte obefintligt. Den satte djupa spår i mig och har kommit att betyda oändligt mycket.
Tänk att det är så, människor som man lever nära bara kan försvinna, man kan gå där på gatan utan att hälsa.
Men ibland händer det, att man bryter tystnade och färgar en hel dag, ger livet ett djup.
Det berör mig, det samtalet från min barndom
/åsa
måndag 12 oktober 2009
♥ Sytt Jeans och Pysslat ♥
Det verkar fungera idag, nätet. Så nu kör vi
Jag befinner mig i ett bubblande vatten, vet inte riktigt åt vilket håll jag ska simma åt. Har 1000 idéer och några därtill, det är så många olika kreativa skapelser. Jag syr, ritar, målar, fotograferar, skriver, scrappar och inreder.♥
.Jag vill bygga hus, inreda butiker, plantera blommor, skriv en barnbok, fotografera nyfödda och ...ja listan tar aldrig slut.
Det kittlar i hela min kropp, och jag får smått panik. Fast panik på ett bra sätt, det råder ett totalt kreativt kaos här i mitt huvud.
På något sätt vill jag hitta mig själv i det hela, brinner ju för allt som har med skapandet att göra. Det är nu jag funderar över framtiden och gör planer.
På något sätt måste jag få en form, något att baka i, där jag ska koka ihop mina framtidsplaner.
Det bubblar och ryker, brinner i kroppen.
Det är detta jag lever för, formgivning, där jag finner mitt esse. Det är det som ska bli ett arbete..
-Som ni ser så sydde jag ett par kärleksjeans till bönan, bara fick ett ryck tidigt en morgon 2 timmar senare så var dessa klara.
Det är så det är nu för tiden, det FORMligen skapas i alla vrår.
Undra om det finns ett yrke för mig?;)
Ha den finaste veckan, som ni förstår har jag massa att blogga om.
Tack för ni finns
♥
tisdag 6 oktober 2009
nätet?
Det ska dra fina fibrer här i husen för att förbättra surfandet på nätet.
(har gjort det nu i 1 månad å det tar evigheter)
Tyvärr innebär det en tid av VÄLDIGT mycket sämre nät så -mejl, uppdateringar och annat försvinner eller inte kommer iväg eller väntar på att få bli sänt.
Om någon nu undrar vart jag är, varför jag inte svarar eller kanske rent av saknar mig;)
/åsa
(har gjort det nu i 1 månad å det tar evigheter)
Tyvärr innebär det en tid av VÄLDIGT mycket sämre nät så -mejl, uppdateringar och annat försvinner eller inte kommer iväg eller väntar på att få bli sänt.
Om någon nu undrar vart jag är, varför jag inte svarar eller kanske rent av saknar mig;)
/åsa
fredag 2 oktober 2009
pippilotta
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)