vad är en bal på slottet.........

Hon är 2 1/2 -man skulle kunna tro att hon skulle på kalas, men å nej, det är sjukstuga här och det innefattar inte myskläder.

Jag pratar med en av mina fina vänner, vi pratar om våra små tjejer.
Vi har båda killar och en tjej i familjen.
Vi skrattar igenkännande när vi berättar om deras vilja, deras klädval osv..

-innan jag fick en rosa liten tjej tänkte jag ofta, när jag såg små tjejer på stan -varför sätter det på den lilla så rosa kläder, så tjejigt?
-Tänk i dag vet jag att man inte kan riktigt kan bestämma alla gånger. Säger vännen och jag instämmer.

Denna lilla böna lärde sig att klä på sig själv tidigt, innan man själv kommit upp kommer hon i sina kreationer och val av kläder.
Vi har fått en liten maräng, en tjej som vägrar ha på sig byxor -såvida hon inte får ha en klänning över!
Allt som glittrar ska hon ha. Går vi i matbutiken pekar hon på allt som är rosa, från moppar till Anton Bergs marsipanbröd -titta mamma vad fint! Allt rosa är fint för henne..

:)
Jag låter henne vara den hon är
/åsa

vi åkte ut....

Det finns ett ställe på jorden, där tiden står stilla. Där det växer kärlek i träden, blommar glädje i rabatterna och sprider ömhet genom sin doft.
Det stället på jorden kan man rymma till, det ligger så nära, så makalöst nära!

Det är som i en dröm, en dröm man inte vill vakna upp från. Man ligger där och drar ut på känslan, tankarna och det faktum att det faktiskt är verklighet.

Det är ett rött torp med vita knutar, en vacker kakelugn och en spis i köket man kan elda i.
Den stora träsoffan står på det avlutade trägolvet i köket, träsoffan rymmer alla små barn och det sitter där på rad för att invänta frukosten.
Vi äter rostade mackor, dricker mjölk och pratar om livet.

Utanför torpets munblåsta glasrutor böljar sig ängarna fram, en grusig liten väg med diken på sidan. Det växer långa grässtrån i vägens mitt som kittlar en på bena när man går.
I diket växer alla blommor som en vacker bukett kan innehålla, blåklockor, smörblommor, klöver, prästkragar och midsommarblomster.

klockan 9 varje morgon brummar den gula postbilen förbi, en bit bort sitter vår postlåda. De stora killarna brukar springa i kapp till brevlådan, det springer barfota och man hör små glada -Aj på deras väg. Det gör ont att springa barfota på små stenar, det gör ont den första tiden innan man fått sommarfötter!

Precis så som det ska vara, precis så det är..och det är ingen dröm.
Vi längtar alla ut, nu är det vår och spring i benen.

Tänk, det är lilla torpet, där vi alla glömmer bekymmer, äter frukost i timmar, njuter av tystnaden och spelar spel under fotogenlampans ljus.
/åsa

baka bröd utan jäst

Jag har varit på besök i min barndom.
Det föll ur en bok, ett recept på ett bröd som min mamma bakade när vi var små.
Jag minns högar med nygräddade bröd, smöret som smälte när man försökte bre..Doften av sirap som spred sig i lägenhetens alla vrår.

Man blir så lycklig över det små minnena, som kommer när man mest behöver dem.
TÄNK -Att ett recept kan öppna upp så många tankar från det förflutna.
Mysigt och kärleksfullt...
-Tack mamma för att du lät mig finna det!

mor Solveigs bröd
1/2 liter filmjölk
1 1/2 liter rågsikt
2 dl sirap
1 tsk salt
2 tsk bikarbonat

bakas ut i vetemjöl,
kavla brödet rätt tunt.
gräddas i torr panna på 4:an.
Använd en kruskavel.

MUMS

/åsa

tro

Jag har en tro, att människan är en ödmjuk varelse.
Att det som missat den biten inte lärt sig, att det är något som kanske växer fram eller så dör man omedveten om vad man missat att lära.

Så förlåt att det är tomt här, men i bakgrunden av denna text brottas vi med ett av det märkligaste upplevelserna en förälder för vara med om.

Min tro är att du som läser detta, du som är förälder, tar till dig orden att ALDRIG sätta barnen inför detta trauma.
Det är större än att samarbeta och LYSSNA.

Kärlek till alla er som faktiskt ser till barnens bästa i samhället
/å

Dripp dropp -är du beredd?

Vet inte om någon är intresserad;)
Men tänkte bara tipsa nu när det är billigt och finns!

Jag har testat massa olika kläder från det flesta dyra tillverkare. Jag brukar köpa Från Polarn och Pyret -men då på rean.
Vi satsar alltid på Skalkläder -dvs ytterkläder som är vattentäta, andas och fungerar som regnkläder.
Så slipper man i stor utsträckning alla dessa gummikläder som inte andas!
Brukar dock köpa på mig lite billiga regnkläder när jag hittar i olika storlekar att ha som reserv, har alltid ett par galonisar hängandes på förskolan.

Förra året började ju stadium att sälja Everest kläder från storlek 86, det har fått bra i tester och kritik. I år har jag faktiskt köpt Jacka och byxor
-Just nu kostar det 499:- tillsammans.
Toppen bra pris!
Jag tycker dessa kläder är så funktionella att använda. Kompletterar med en windstopper fleece, som är ett av det bästa plagg jag vet.
Se till att köpa gummistövlar och regnvantar!!!
Snart är det slut i butikerna:)

Så mitt tips är att kolla in Everest på stadium, kolla även in lager157 har även billiga kläder som är bra.
Jag är inte sponsrad bara vill tipsa om lite fynd
/åsa

"drömmer"

Sjukstuga AB..
Märkligt, dessa tider är det som om bacillerna tror det har fått något klippkort här hemma.
Det är bara vända i dörren för att smita in genom nyckelhålet.
Har ni så med?

Feber, feber, feber...
Jag passar på att drömma mig bort till Gotland, drömma om ett glas vin i solnedgången, drömma om sommarklänningar, drömma om min älskade man som drar handen genom sommarblekt hår.

Nu..
verklighet och min roll som sjuksyster kallar
/å

högsta vinst!

Hej alla fina jag har glömt berätta en sak
-Jag är rik, den rikaste på jorden. Den skatt man förvaltar att få dela tiden med allt småfolk.
Det är stora steg i trappan nu, de ska alla utvecklas och ta sig igenom lite olika stadier i deras liv.
Den minsta går igenom sin 18 månaders trots dvs -Min, Mitt, Jag. Det ska gå snabbt, allt fokus på lilla karamellen. Han är en liten virvelvind och bestämd..
HANS kök och han SKA laga mat, speciellt svårt är det att samarbeta i köket;)
Så fort jag inte har fokus på honom, om jag råkar smyga förbi datorn så kommer han efter och drar i mig..Varje litet steg jag tar så är han där vid min sida. Den finaste lilla vapendragaren.

Den lilla prinsessan snart 3 år KAN SJÄLV, så hela dagen kan rasa om det inte blir som hon tänkt eller att hon får göra som "hon vill".
Hon klär på sig själv, blir galen om det blir fel. Ni ser ju hur hon går klädd till förskolan.
Vet vad hon vill. Har otroligt många känsloladdade stunder där hon bara kan gråta utan att man vet varför.


De fina killarna 7 och 8 år, är faktiskt i en otroligt mysig ålder. Det ska pysslas, diskuteras, kramas och hjälpas till.
Det är verkligen så kärleksfulla mot varandra och att se alla syskon tillsammans ger än så oändligt mycket kärlek.
Fast det är bra kluriga med... Samtidigt som man märker att det testar gränser, är mer medvetna om sin omvärld och är lite luriga för att få sin vilja igenom.

Vi är alltså vägledarna och hjälper dem att finna rätt vägar, hjälper dem att hantera sina känslor, kramar och sätter gränser.

Det är verkligen ett helt företag det här.
Ett företag med högsta vinstutdelning.

Solen lyser, jag är mammaledig -men passar på att ta varje liten sekund karamellen sover - att fixa med foton och redigera.
När han är vaken -då är det hans tid.

Kärlek till er alla.
Hoppas ni njuter av solen, tar hand om varandra och letar vårtecken i dikena
/å

en liten byggsatts barn

Igår satt jag på ett pendeltåg, folk försökte se upptagna ut. Någon satt med sin mobil, någon tittade upp i taket, någon stirrade i en Metro och några pratade. Det är alltid intressant att iaktta, att lyssna att möta folks blickar.
Jag är så nyfiken av mig att jag kan försvinna bort i tankar om vilka alla människorna är, deras öden, deras historier.
På resa genom livet...Det börjar alltid på samma sätt, vi föds och sedan går färden till olika stationer för oss alla. Ingen resa är den andra lik.

Det satt precis bredvid mig, en kille och en tjej. Två vänner som antagligen stötte på varandra på perrongen. Det pratade om bröllop.. Det pratade om deras liv, det pratar om barn...
-jag orkade bara vara hemma med Noa i 6 månader, det är så pissigt trist att vara hemma. Vad ska man göra? Barnet ger än ju inte så mycket och är ju inte så mycket sällskap direkt. Nej det är verkligen inte roligt.
-Nu jobbar jag 7-15, åker hem städar lagar mat och hämtar barnen 17.
Säger mamman...

Det slår mig då, -byggsatts barn. Alla får dem i nästintill likadan förpackning. Det kommer inte med någon manual, det finns ingen beskrivning på hur barnet fungerar.
Det ända som barnet egentligen brys sig om är Mamman och Pappan..Så börjar resan.

För mig ser den ut så här, för dig kanske annorlunda.

Det finns ingenting så viktigt som tiden med barnen, tid att umgås, tid att bara ta det lugnt, tid att vara kreativa, tid att hitta på bus, tid att ta ansvar, tid att vara tillsammans.
Barnen är det viktigaste vi har, att få vara med att forma dem till bra människor, det är inte så att samhället formar barnen, eller att barnen klarar av att forma sig själva.
(jo till en viss del)
Men att skaffa barn är ju en del av ansvaret som förälder att finnas där, ge kramar och sätta upp ramar.
Barn behöver många olika input, man måste lära barn vad som är fel och vad som är rätt.
Jag tror på att bygga självförtroendet.
Att vara den bästa hejarklacken, att berömma och ge dem ansvart.
-du kan, du klarar det, du är duktig!
Det är ord som jag ofta använder.
Jag har alltid sett tiden att få vara med mina barn som väldigt viktigt, att lära dem rätt och fel. Utmana dem, ge dem möjligheter att växa med ansvar, ge dem tid och ge dem kärlek.

Jag vill att mina barn ska veta att jag alltid finns här, alltid lyssnar, alltid försöker göra mitt yttersta för att vara en bra förälder.

Jag lägger ned otroligt oändliga timmar på att hitta på saker, vara kreativa, göra utflykter, involvera barnen i livet.
Få varje liten individ att dra sitt strå till stacken och tillsammans bygga vår vardag.

MEN -Det är inte alltid enkelt att vara förälder med alla barns olika behov, ibland krockar precis allt.
Vet att jag har extremt högt tålamod och väljer väldigt ofta att inte höja rösten, använda min makt som vuxen..
Försöker alltid att prata, mötas.
Men ibland sätts allt på sin spetts, försöker ta ett djupt andetag men det djupa andetagen kväver mig. 25 blöjor senare, det små som bråkar om varje sak, det stora som är trötta och tjafsar om precis allt, mitt i ett kaos så ska det lagas mat, göras läxor och man ska vara så perfekt och reda ut allt kaos.
Då snubblar man över hinderbanan av kastruller, leksaksbilar...man rymmer in på toaletten, men inte ens där för man vara ifred.

Alla har vi situationer där man får nog -ingen människa är perfekt, alla gör vi fel, all har vi ibland noll energi.
Så även jag!

Men det är även då viktigt att man prata om det, att man förklara varför man blir arg eller varför situationen uppstod.
Jag är så oändligt tacksam att veta att barnen känner det, den tryggheten att det inte behöver känna att det inte vågar prata med mig om saker.
Jag blir inte arg om man är ärlig..
Det är så otroligt mysigt att få höra det, att barnen kommer och berättar saker för att det vet att jag lyssnar att jag finns här.

Byggsatts barn, det finns ju inget facit över hur det ska bli. MEN jag tror och vet att det behövs många kärleksfulla människor, tid och respekt.
För mig så ser det ut så här, för dig på något annat sätt.


Glöm inte -Ingen är perfekt, ingen människa.
Alla gör vi fel, alla har vi dåligt samvete, alla är vi föräldrar.
Döm inte andra, döm inte dig själv.

Jag behöver inte höra att jag är den bästa mamman, eller att mina barn älskar mig mest i hela världen.
Kärlek är så mycket mer, och alla mammor och pappor är ju det bästa för barnen.
Så, ta ett djupt andetag
-du duger precis som du är!

Heja alla våra små byggsatser och alla vi som tolkar dess beskrivningar.
Resan genom livet är många stationer, sätt bara upp ett mål.

Jag erkänner en sak -jag är SÄMST på att leka, men grym på att pyssla och hitta på roliga saker. Vad erkänner du? eller är du perfekt?

/Åsa

det finns spår

Det finns spår efter det senaste veckorna, spår i hela lägenheten. Det har varit en födelsedag, det har varit magsjuka, det har varit många tårar.. Men även bara all den där villkorslösa kärleken som gör att man finner energin.

Livet har varit som ett tetris, varje sekund faller på sin plats.
Varje sekund av dygnet med att försöka hinna med som ska hinnas med. Vi har jobbat i skift.. Min kärlek har det senaste 3 veckorna jobbat, åkt hemifrån 6-18 -kommit hem och ätit middag..sedan åkt och jobbat 19-01. Ibland blir livet så där galet, saker man inte kan planera.

Vi rymde även mitt i allt..
Vi fick en underbar övernattning på Bomans med 4 rätters middag av svärmor och svärfar.. Vi njöt i 4 timmar av maten, av att bara få sitta och prata tillsammans. Min fina man och bästa vän.

Nu kommer ljuset, jag har köpt en ny solgul kofta.
Morgonen väcker mig runt 07:00 av att solen kittlar mitt ansikte, rullgardinen måste alltså åter upp på sin plats.
Nu kommer snart snön töa bort, under snön kommer våren.
Snart flyttar vi till torpet, SNART har jag mer tid åt livet.


lev med kärlek, respekt & ödmjukhet..... Lev med ett gott hjärta och fyll det med bra energi!

Och även ett ENORMT tack för era mejl, era rader här och all den otroliga omtanken ni visat.
Jag önskar jag hade tid att skriva personliga kort och sända med snigelposten.

/åsa

Skummmmmt....verkligen skummmmmt!

Vi testar Dove -ja Buzzar..Innan vi ger bort flaskorna till vänner så måste vi se och utvärdera..
Eftersom det är väldigt drygt så skummar de väldans massa!
-absolut det bästa med tvålen, men ÄVEN doften och känslan..
Helt klart värt att köpa hem en flaska ♥

Nu är det sportlov, alla barnen är hemma. Det kramas och pussas, det är verkligen så mysigt att se dem tillsammans...Syskonkärlek är något enormt vackert.. Vilken glädje att de får ha varandra, det kan inte sluta prata, inte sluta skratta, inte sluta vara på varandra! det märks att det har saknat varandra!

♥

/å